Sidor

Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg

torsdag 6 juni 2013

Tusenkonstnär

- vem får kalla sig det?
Enligt ordboken är det en person som kan "tusen konster" - eller en mycket driftig person som klarar det mesta.
Inte ensam - men tillsammans med min älskade man - kan vi säkert tusen konster.
Kanske kan vi kalla oss tusenkonstnärer.
Då är det inte konstigt om vi inte riktigt vet i vilken riktning vi ska gå. Frågor som "vad är roligast - vad är vi bäst på - vad ger mest lönsamhet - vad tycker familjen" florerar i våra funderingar.

Vi tar ett litet steg framåt i taget för att nå vår dröm.

Uthyrningen av vår grävare och jordfräs har gett ett mycket gott utslag i år. Vi fick direkt gensvar på vår annons och sedan har vi haft en jämn ström av kunder.

På tal om maskiner...
Det finns en Grålle på gården. Den har stått i en lada i över 30 år. Golvet höll på att rasa ner under den och det var stor risk att den dog - och blev till skrot. Men vi (läs min man) lyckades få ut den helskinnad! Nu - efter många timmar av googlande, diskussioner med kunniga Grålleklubbare, inköp av nya delar och renovering av gamla delar - så har den fått liv! Jag har en lycklig man.

Mina tomatplantor växer och verandan har varit perfekt för uppdrivning av plantor. I mitt trädgårdsland växer det så att det knakar. Men så var det ju det här med växthus. Tiden i maj är ju alltig fullspäckad - så ett helt växthus hade vi inte tid med att göra. Plantorna behövde ju komma ut i jord.
Vi försökte hitta någon lämplig vägg att ställa drivbänksglasen vid. Men även en provisorisk lösning kräver arbete... Då är det lika bra att göra något mer permanent. Resultatet blev ett miniväxthus gjort av fyra glas. Självklart fick huset en liten spira - likadan som på vårt stora hus


Nästa vår kanske det blir odling av mer grödor med hjälp av Grållen. 

Ja - maj kom och gick... Vart tog den vägen? Tiden är så fullspäckad och tiden är så kort då det är som allra vackrast i Sverige. Allt spirar och man ser nästan när det växer - om man hade tid att sitta still och titta. Varför gör man inte som katten - sover, äter, kelar och bara är. Som tusenkonstnär borde man ju klara av även det.

tisdag 7 maj 2013

Våren är här!

Äntligen! Som vi har väntat.
Barnen springer barfota i gräset, slänger av sig jackor i högar på golvet och vill leka utomhus...

Planteringarna planteras om, rabatter rensas, krattan och räfsan får jobba för högvarv.
Stövlar, handskar, sekatör, grepe, jord - härliga värme!

Idag ringde min man och hälsade att det fanns lite jobb till mig när jag kom hem...

För äger man en grävmaskin - måste man givetvis gräva! Dagens grävjobb var en beställning från mig. På utvald plats i trädgården var nu grästorven bortgrävd och mitt i jorden stod en jordfräs och väntande! Jag har fått ett trädgårdsland! Tänk att vi har bott här i så många år utan att ha fått till det innan.
Denna smidiga lilla grävmaskin kan man få hyra. Kolla här.

Även om jag kom hem sent från arbetet, kunde jag inte motstå stövlarna och handskarna för lite grovarbete. Jordfräsen grävde, krattan planade till, stenar och rötter plockades bort och se - ett land redo för plantering!

Frågan är bara vad som ska planteras i detta trädgårdsland. Lök, rödbetor, morötter, ärtor... Det är bara att välja och vraka. Vill jag ha mera land - är det ju bara att be grävaren att gräva lite till!

På glasverandan gror mina små plantor vidare. De har blivit omplanterade och behöver snart något större att växa i. Ett växthus kanske...

Undrar om idén om växthus har grott färdigt ännu? Vi har ju ett gäng drivbänksglas och att göra ett växthus av dessa är en gammal idé. Vi har lite svårt för att göra något enkelt - utan vill gärna göra på vårt egna sätt. Ett växthus av dessa glas kräver givetvis mer arbete - men det kan bli mycket vackert - och vackra saker gillar vi.

Härom dagen fick jag även ett samtal från en kär vän. De höll på att rensa och slänga hemma hos sig. Där fanns en del fina objekt som kräver omvårdnad och kärlek för att bli vackra - som vi fick komma och hämta om vi ville.
Med släpet på släp - kom skrotsamlaren och fick fina saker med sig.
Nu är det bara tiden för omvandlingen som krävs. Men det är något som jag ser fram emot.
Så vill ni bli av med skräp som kan bli ickeskräp - tveka inte att höra av er!


måndag 22 april 2013

Sol ute...

Sol inne - Sol i hjärta - Sol i sinne.

Vilken underbar dag! Det är nog fler som kan stämma in i den känslan. Idag fick mössor och jackor slängas i hög på marken. Cyklar, såpbubblor, eldning, studsmatta, grävmaskin, skottkärra, diablo... Vårkänsla i kroppen. Självklart även vårens första skrubbsår.

Tänk er att få börja dagen med en långpromenad, för att sedan komma hem och där sitter barnen till bords och väntar på oss - det luktar kaffe och frukosten är framdukad. Vilka underbara barn.

Gården väntar på att bli ompysslad och börjar ge smakprov på vad den har att erbjuda. I solvärmen letar vårlökarna sig fram och skapar små färgklickar i allt det vintergråa.





Vinbärsbuskarna börjar knoppa och ser ut att må riktigt bra efter den väl behövda beskärning de fick tidigare i år. Knopparna växer sig sakta men säkert större. Jag ser fram emot blomningen och sedan de svarta bären.






I vår syrenberså ställde vi för några år sedan in en gammal soffa. Den har sedan stått där sommar som vinter. Resultatet av detta förbiseende kan vi nu se. Naturen tar över det som vi människor skapar. Det blir vackert i sin enkelhet.


Dagen tillbringades med att städa undan på Gården. Stora högar av gammalt virke och sly har nu ändrat form och storlek. Kvar finns bara aska och en och annan spik. Skottkärran lassas med grenar och kvistar åt ena hållet och fylls med stenar i olika former åt andra hållet. Hålet i ladan fylls sakta men säkert.






Med en kropp trött av arbete är det skönt att ställa undan räfsan och spaden för att sjunka ner i soffan. Att med en kopp kaffe få njuta av värmen och utsikten över Glan. Hoppas att fler än vi ska ha möjlighet att få njuta av detta härliga nästa vår.

Ett liv på Vischan ger frid.

fredag 12 april 2013

Återbruk

Hur ska man hinna med allt?
Livet snurrar på och då våren kommer finns det så mycket man vill göra!
Idéer snurrar och kreativiteten får tävla med orken och alla måsten.
Har man ett gäng barn, tar deras liv mycket tid i anspråk också. Det är tandläkarbesök, utvecklingssamtal, aktiviteter, läxor... 
Mitt i detta är det även bokslutstider och tider då man bör se över om man kan hitta bidrag/stöd till sitt företagande.

Det här med bidrag/stöd är ju en djungel. Det finns Östsam, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Länsstyrelsen, Eu, osv - men på något sätt tycks alla hänga samman. Men tydligt är att det kanske kan finnas en möjlighet för mig som kvinna och bosatt på landsbygden att få någon typ av stöd. Jag får nog ringa till lämplig person och få lite personlig rådgivning!
Men mitt i allt hinnande har vi faktiskt varit lite kreativa.
Jag har bla hittat några mycket fina fat som har blivit kakfat. Passionen finns kvar, men är för tillfället på sparlåga.

Även om det är många bollar i luften, har jag faktiskt kommit ihåg att vattna mina små plantor. En del har jag även planterat om. Grönsaker och blommor i blandad kompott. Jag längtar bara på att nattens minusgrader ska övergå till plusgrader. Då kommer glasverandan ockuperas av små plantor. Verandan är ett perfekt ställe för tillväxt. Även några av mina pelargoner lyckades övervintra nere i vår källare. De får nu börja spira i solen på glasverandan.


Min man har hittat andra områden där man kan återanvända porslin och göra något nytt. Glasverandan lyses på kvällen upp av lampor i olika färger. Dessa är gjorda av gamla flaskor. 
Eller varför inte en mindre lampa av en kopp? Det är inte lätt att hitta koppar i rätt storlek, men här är en som är köpt i Litauen.

Det märks att vi pratar en hel del om våra idéer, för barnen börjar nu komma med egna idéer om vad man kan tillverka. Varför inte göra en taklampa av ett gammalt (uppätet) påskägg eller av en tillbringare, ja där kan man hitta inspiration! Vi fick idén att även göra en taklampa av ett fat.

Ett annat område som vi experimenterar kring är tillverkning av smycken. Detta är något som många redan gör - men vi vill återanvända gammalt... Så varför inte använda sig av silverbestick! Min man plockar fram sina skapartalanger vilket resulterade i att lillflickan och jag fick varsitt armband.

Ja, det är tur att barnen är sjuka ibland, så att man får vabba... (får man säga så?) När huset är upp och ner och man inte hinner med, kan det faktiskt kännas bra med ett samtal från dagis där de meddelar att lillflickan inte orkar vara kvar. Visst blir jobbet drabbat och man känner självklart att arbetet inte blir så bra som man skulle vilja - men man kan ju inte vara perfekt överallt hela tiden. Det kallas väl att "gilla läget" eller?

onsdag 13 mars 2013

När man tillbringat några dagar med febriga och yra barn och vuxna och krafterna börjar komma tillbaka, då vill göra något - fast man orkar inte göra för mycket. Eftersom solens strålar äntligen börjar värma, köptes det hem ett gäng påsar med fröer. Dags att så.


Glasverandan som fortfarande är vinterstökig blev ett perfekt ställe att stöka med jord, vatten och fröer. Nu gäller det bara att vattna varje dag. Jag har bett barnen hjälpa mig att komma ihåg det - för jag har helt lagt av mig vad gäller odlig och växter.


När jag läste till lärare hade jag ett extrajobb. Det var på Blomsterlandet. När jag började var jag helt novis. Jag kunde inte se skillnad på en pelargon och begonia. Om en kund frågade mig om var de kunde hitta pelargonierna, fick jag antingen springa iväg och fråga någon arbetskompis eller så fick jag leda kunden in i butiken för att förhoppningsvis kunna läsa mig till på skyltarna var den speciella blomman stod. Men efterhand lärde jag mig om alla gröna och blommande växter, ettåriga, tvååriga och perenna växter. Efter några år hade jag ganska bra koll. Hemma hade jag fina växter och vattning var inget större problem. Det gjorde man ju av bara farten. Tiden på Blomsterlandet var fantastiskt rolig och gemenskapen var varm och go. Arbetet med växter handlar om att pyssla om, vattna, göda och ansa. Samma sak var det med arbetskompisarna. Vi pysslade om varann, hade roliga fester, hjälptes åt i arbetet och gjorde förändringar när det behövdes.

Chefen var en fantastik förebild. Jag tar gärna honom som ett exempel när jag lär ut om hur en bra arbetsledare borde vara. Han var en som var tydlig med hur arbetet skulle bli gjort. Han visade själv hur man skulle göra - "learning by doing". Inget arbete var värt mer eller mindre för honom. Det finns ju gärna en hierarki på ett arbete - kassan är värd minst och att sätta priser på varor mycket mer. Men arbetet i kassan var lika viktigt som den som berättar för kunderna om hur man planterar en häck. Fungerar det inte med kundbemötandet - så spelar det ingen roll vilka priserna är eller vilken kunskap man kan förmedla.
Allt hör ihop och gemenskap och lyhördhet är viktigt för att en verksamhet ska fungera.

Vi bor ju på en liten gård. Här finns mark som för tillfället är utarrenderad. Min farfar odlade på marken och sålde på marknaden. Det vore spännande att se om man kunde odla lite själv också.  I vår ska jag tillverka ett gäng odlingsbänkar, glasen står på rad och bara väntar. Dels ska jag så ut en del av det som jag nu har planterat hemma - och sedan även direktså i mina bänkar.
Sedan finns även drömmen om ett växthus och även odling av en del av marken. Möjligheterna finns - men jag saknar kunskapen - och tiden - än så länge. Men det kan man ju ändra på!