Sidor

Visar inlägg med etikett Skapande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skapande. Visa alla inlägg

lördag 20 februari 2016

Vävskola och Valborg

Det blåser och småregnar lite. Solen lyser med sin frånvaro. Fina vårkläder är inköpta till barnen och frun i huset har sytt sig en utsökt dress. 
Våren ska sjungas in och vid skymningen börjar människorna i samhället dra sig till brasan för att  lyssna på tal och höra manskörens sång.
Alla är uppklädda och det råder lite av feststämning trots att var och varannan småfryser, då den riktiga vårvärmen inte har infunnit sig än.
Valborg - då.



Idag tar man på sig  vinterjackan. Lyssnar eventuellt på talet - men vill se brasan som tänds och kanske lite fyrverkerier.
Man köper en korv och en lott - men längtar mest hem till värmen i huset och kanske en kväll tillsammans med vänner. Tanken på att Valborg är vårens start - är inte riktigt lika inpräntat idag.

Åter en dag i vävstugan och en glimt av hur man tänkte för inte allt för länge sedan.

Idag var det dags för mig att börja väva!
Med mig hade jag rullar med trasor - tänkte mig en matta i blåa nyanser. 

Varpen var nästan helt uppspänd på vävstolen. Kvar var själva skedningen. Vävskeden ser till att varptrådarna är på rätt avstånd. 

När jag hade skedat klart knöts varpen fast på en bom.
Lite justeringar och sedan var det dags för vävstart.

De första varven använder man lite trasa som tas bort när mattan är klar.
Man ska bara väva på, tills varpen ligger jämn på mattan.

För att mattan ska hålla samma bredd hela tiden, kan man använda sig av en vävspännare.
Nu var det dags för inslagsgarn. Dessa görs av varpgarnet. Med hjälp av en spolmaskin rullades varpgarnet upp på en spole, som sedan lades i en skyttel.


Dags för inslag - 10-12 varv ska vara lagom. 
Sagt och gjort - men nej - jag glömde "bubbla"... 
Den blev alldeles för tajt och kommer att strama. Det blir inte snyggt.

Så - gör om , gör rätt. 
"Bubbla" innebär att garnet ska ligga ganska otajt fördelat i varpen, 
vilket rättar till sig när man väver på.
Dags för trasorna och den första biten av min 
alldeles egengjorda trasmatta är gjord!

torsdag 11 februari 2016

Att lära sig något nytt.

Jag har den stora förmånen att vara tjänstledig från mitt arbete som lärare. Jag får chansen att testa på livet som egenföretagare - och det fungerar ganska bra. Sakta men säkert byggs företaget upp och det kommer att bli svårt att återgå till att vara anställd igen. 
Men - när man nu är chef över sin tid - har jag bestämt mig för att gå en kurs. 
Jag ska lära mig väva!
När jag nämner det för vänner - är det många som har tänkt samma tanke. 
"Det ska jag göra när jag blir pensionär."
Men jag tänker inte vänta tills dess. 
Så sagt och gjort - idag var det första gången!

Här följer en kort dagbok.

Tillsammans med 6 kvinnor - alla med mycket större kunskap kring detta hantverk än vad jag har (vilket inte är så svårt, då jag endast har vävt en sådan där barnvävstol när jag var liten...) - samlades vi kring kaffet för att ladda för terminens första vävpass. Alla de övriga var redan i full gång med sina mattor - vilket resulterade att jag kunde få mycket hjälp av kursledaren. Tur har man.


Mattvarp var inhandlat (5 kg per rulle) - och nu var det dags!
Först skulle man fundera lite kring vad man ville göra. En trasmatta... Jo, det var ju min tanke. 
Bredd? 80 cm är bra. 
Ok - då passar det med 30/10. Hmmm - ok? Det innebär 30 varptrådar per 10 cm.
Min matta skulle bli 80 cm - så lite matte på det (30 x 8 blir 240 trådar plus 4 kanttrådar) - totalt 244 trådar.


Fram med varpvindan (tror det heter så.) En stor vinda med 1 meters mellanrum och så kan man börja snurra. Mattvarpen fästes dubbel längst uppe i ett hörn - och sedan snurrar man runt varpen 5 meter och sedan vänder man upp igen. Detta görs 122 gånger (eftersom tråden är dubbel :)). Det innebär ca 10 meters matta.

Sedan ska man lossa varpen - men innan dess knyts den ihop med ett antal trådar. En del hårt och en del löst. Det kanske man lär sig någon gång... Varpen lossas genom att göra lösa knutar runt armen - vilket gör att trådarna inte flätas ihop med varandra.


Dags för att trä tråden genom ett galler - för att förbereda innan den ska fast på vävstolen.
Eftersom det är fyra trådar i varje varp - drar man bara igenom varpen genom var 4:e galler. Det heter något speciellt - men termerna är nya och jag kommer inte ihåg vad det kallas...

Sedan är det dags för vävstolen.


Det här är ju en hel vetenskap. Men med hjälp av kursledaren trixar vi dit varpen - och sedan drar vi. Det ska vara ordentligt spänt när den rullas upp på stolen. Här behöver man definitivt vara två.

                                              
Sedan ska varpen träs igenom solven. Fyra rader med solv och man trär en varptråd genom dessa i samma ordning hela tiden.

Det här tar tid - men snart är det klart för vävning.
Jag hann långt idag och det är fantastiskt kul!! 
Nu får jag tillbringa några kvällar med att klippa trasor.

fredag 12 april 2013

Återbruk

Hur ska man hinna med allt?
Livet snurrar på och då våren kommer finns det så mycket man vill göra!
Idéer snurrar och kreativiteten får tävla med orken och alla måsten.
Har man ett gäng barn, tar deras liv mycket tid i anspråk också. Det är tandläkarbesök, utvecklingssamtal, aktiviteter, läxor... 
Mitt i detta är det även bokslutstider och tider då man bör se över om man kan hitta bidrag/stöd till sitt företagande.

Det här med bidrag/stöd är ju en djungel. Det finns Östsam, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Länsstyrelsen, Eu, osv - men på något sätt tycks alla hänga samman. Men tydligt är att det kanske kan finnas en möjlighet för mig som kvinna och bosatt på landsbygden att få någon typ av stöd. Jag får nog ringa till lämplig person och få lite personlig rådgivning!
Men mitt i allt hinnande har vi faktiskt varit lite kreativa.
Jag har bla hittat några mycket fina fat som har blivit kakfat. Passionen finns kvar, men är för tillfället på sparlåga.

Även om det är många bollar i luften, har jag faktiskt kommit ihåg att vattna mina små plantor. En del har jag även planterat om. Grönsaker och blommor i blandad kompott. Jag längtar bara på att nattens minusgrader ska övergå till plusgrader. Då kommer glasverandan ockuperas av små plantor. Verandan är ett perfekt ställe för tillväxt. Även några av mina pelargoner lyckades övervintra nere i vår källare. De får nu börja spira i solen på glasverandan.


Min man har hittat andra områden där man kan återanvända porslin och göra något nytt. Glasverandan lyses på kvällen upp av lampor i olika färger. Dessa är gjorda av gamla flaskor. 
Eller varför inte en mindre lampa av en kopp? Det är inte lätt att hitta koppar i rätt storlek, men här är en som är köpt i Litauen.

Det märks att vi pratar en hel del om våra idéer, för barnen börjar nu komma med egna idéer om vad man kan tillverka. Varför inte göra en taklampa av ett gammalt (uppätet) påskägg eller av en tillbringare, ja där kan man hitta inspiration! Vi fick idén att även göra en taklampa av ett fat.

Ett annat område som vi experimenterar kring är tillverkning av smycken. Detta är något som många redan gör - men vi vill återanvända gammalt... Så varför inte använda sig av silverbestick! Min man plockar fram sina skapartalanger vilket resulterade i att lillflickan och jag fick varsitt armband.

Ja, det är tur att barnen är sjuka ibland, så att man får vabba... (får man säga så?) När huset är upp och ner och man inte hinner med, kan det faktiskt kännas bra med ett samtal från dagis där de meddelar att lillflickan inte orkar vara kvar. Visst blir jobbet drabbat och man känner självklart att arbetet inte blir så bra som man skulle vilja - men man kan ju inte vara perfekt överallt hela tiden. Det kallas väl att "gilla läget" eller?

söndag 3 mars 2013

Passionerad i kakfat

Jag är passionerad - min man säger manisk...
Så fort jag sätter min fot på ett loppis (vilket händer) - kommer jag alltid ut med minst ett fat.
Vackra fat - gamla fat - stötta fat - stora fat - små fat. Fat i alla former.
Jag blir fånigt lycklig när jag hittar ett fat som matchar ett fat som jag tidigare hittat.


Dessa fat har sedan samlat damm - tills i sommar då jag fick kontakt med en tjej som säljer kakfatsstativ! Min hjärta slog några extra slag. Nu visste jag vad jag skulle kunna göra av faten: Kakfat!

När man kommer på en idé vill man ju gärna förverkliga den.  Hur stor marknad är det för att sälja dessa vackra kakfat? Man går mellan hyllorna på loppisen och hoppas att ingen annan kommer på denna fantastiska idé. Men vad gör det egentligen? Kakfatsstativ kan man ju numera köpa av mig också :)


Med jämna mellanrum tar jag fram borrmaskinen, som får gå varm för att tillverka de finaste varianterna av kakfat. Högarna av fat växer och väntar.



I helgen fick jag ytterligare en idé med mina kakfat. Om man har egna fat och vill göra sina egna kakfat - kan man samla ett gäng en kväll här på Vischan, för att tillsammans göra detta. Jag har vad som behövs -  olika varianter av kakfatsstativ och borr. Fika kan även ordnas! Är det någon som är intresserad - hör av er till mig på theres@vischan.se. Kostnad? 200 kr för stativ och fika. (Har man inga egna fat - kan man få välja av mina med ett tillägg på 100 kr.)
(Tack Sofia!)


Att hitta något gammalt för att förädla och göra något nytt av - det är en av affärsidéerna på Vischan. Du kan se några av kakfaten på fliken "kakfat".