Sidor

Visar inlägg med etikett Gården. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gården. Visa alla inlägg

måndag 30 juni 2014

Månskensbonde

Månskensbonde - det är ett vackert ord och en titel att lägga till i våra CV:n.
Trots att vi har andra arbeten båda två - har vi tänkt att försöka oss på lite lantliv. Allt vi gör är för första gången. Även om vi försöker läsa på, vet vi inte riktigt hur det kommer att gå när vi väl sätter igång. En del saker lyckas, andra misslyckas.


När årets midsommar närmades sig - insåg vi att fälten stod redo för att slås. Frågan var då: ska vi bara slå av - eller ska vi ta hand om höet?
Vi hade en traktor och en slåttermaskin.
Ah - vi testar!
Sagt och gjort - Micke satte sig och kollade Blocketannonser och började ringa runt. Sedan har han farit runt ut till bönder på östgötska gårdar och samlat ihop maskiner, så nu har vi en vändrare/strängare och idag fick vi en höbalspress. Tänk vad mycket man inte visste om detta innan...
Snart kommer vi testa på hur det är att "köra hö" för första gången. Vi får se om vi lyckas.

Ofta leder en sak till en annan. Det gör sannerligen detta. Höet ska ju även förvaras. Därför har vi nu börjat röja i ett av de sista hörnen i ladan för att kunna stapla hö på hög.

Nu inväntar vi bara fint väder och sedan blir nästa stora projekt att försöka sälja höet också.

 

torsdag 19 juni 2014

Sommar, sommar, sommar!

Äntligen är det sommarledigt för hela familjen! Många och långa veckor ligger framför oss - och det är väl den mest härliga känsla som finns. Oskrivna dagar som kan fyllas med skapande.
Våren har susat förbi - men vi har faktiskt hunnit med en del här på Gården.

Vi har börjat experimentera med en av åkrarna. En del av åkern har blivit kupad och planterad med potiatis, lök, rödbetor, ärtor, morötter... Det har nu gått några veckor och det har börjat spira - av både det ena och det andra. Mest ogräs. Men förhoppningsvis kommer tiden att finnas för att hinna rensa mellan plantorna.

Har jag tidigare nämnt att min man är en tusenkonstnär? Jag gör det igen - för jag är bortskämd med en man som kan nästan allt.

I vårt projekt att renovera vår lada - så fanns det ytterligare ett fönster i stallet som var i bedrövligt skick. Det som varit ett fönster med 6 rutor, bestod nu av ett enda glas - med fuskspröjs för 4 fönster.

Fönstret skrapades och jag plockade bort allt som var ditsatt men inte hörde till. Det jag lämnade ifrån mig en ram. plus att vi hittade ett spröjs som hade rätt profil. Efter en tids fundering - tillbringade han några timmar i snickeriet - och så hade detta fönster tillverkats.
Nu ska detta fönster få nya glas, kittas och målas. Sedan är även detta fönster som nytt. 

Nästa projekt som vi aldrig har gjort tidigare - är att bärga hö. Fälten står redo - men inte vi. Till detta behövs en del redskap. Vi har en slåttermaskin och "apbur" - och jakten efter andra maskiner är i full färd. Så har ni en höbalspress som står och skräpar - hör gärna av er!

måndag 5 maj 2014

Vårvindar


Vår - Värme - Växtkraft - Vitsippor - Vackert - Vindar


I maj frodas känslorna. Äntligen kommer värmen och ljuset tillbaka. Träden växlar från kala stammar och blir skira och grönskimrande. Inspiration och kraft återkommer i samma takt som ljuset återvänder.

Mina fönster blev klara och pryder nu baksidan på ladan. Det finns ytterligare ett fönster - men det behöver ännu mer omsorg för att få liv i igen. Spröjsen är borttagna och två spröjs har ersatts med en olika restbitar av trä. Någon typ av kitt finns också ditsatt. All glas, färg, kitt och konstiga spröjs är nu borta och snickaren får utmaningen att tillverka nya. Vi får se om det går att rädda.

 Längtan att komma utomhus är stor under våren. Just nu - innan allt grönska börja dölja - ser man allt som behövs göras.  Ladugårdsplanen - som var en gräsmatta - hade under många år blivit så "hög" - att det var svårt att öppna dörrar ordentligt.
Men har man en grävare på gården - tar det bara någon dag innan allt gräs är borta. Istället kördes det dit grus. Med hjälp av dumper, kratta, skyffel fick vi högen att slätas ut till en grusplan. Prydligt och fint.


Nästa projekt är ladans gavel.
När vi började renoveringen av ladan - var här en nedgrävd gång. Den ledde in under ladan, till det som hade varit en jordkällare, innan den rasade in. Här fanns även en hel del träd och buskar som stod och skavde mot väggen.
Några lönnar fick vara kvar och sedan har ytan fyllts igen och fyllts på så den har ökat i höjd avsevärt. Här ska nu planas ut och se till att gräs börja växa. Härifrån har man en fantastisk utsikt ner mot sjön. När solen tittar fram, kan man njuta av den från morgon till kväll. Här ska man kunna njuta av en kopp kaffe med dopp så småningom. Det är lite mer arbete kvar - men som sagt - så vill man gärna vara ute i detta härliga väder!

söndag 20 april 2014

Påskkärringen


Det var en gång en liten kärring som bodde ute på Vischan. Våren var i sitt antågande och det började spira i träd och buskar på gården. Livet var ljust och kärringen var i full färd med alla sysslor som fanns inomhus och utomhus. Ljuset och värmen fyllde henne med livskraft och styrka.
Hon eldade, bar, grävde, planterade och mer därtill. Hennes trädgårdsland förvandlades till ett jordgubbsland.

Gubben hennes hade köpt en traktor - så potatis, morötter och andra grönsaker skulle hon få plantera i lite större skala detta år. Åkern väntar på att få ta sig an nya fräscha grödor.

Påskhögtiden närmade sig - och som alla kärringar såg hon fram emot många lediga dagar tillsammans med familjen.
Så kom skärtorsdagen. Hon knöt på sig sin huckle och flög iväg. Eftersom hon hade med sig en bror och lite barn - landande hon bara nästan i Blåkulla, dvs i Oxelösund. Här skulle de leka tillsammans hela dagen. Efter att ha påtat i jord och burit och stånkat - tänkte kärringen sig inte för - utan flög iväg i en hejdundrande påsksmäll... -"Pang" sa det och sedan satt hon där med ett ryggskott!

Fredagen blev extra lång - då smärtan tog över glädjen i att vara ledig.  Barnen fick hjälpa till med städ och pyssel inför aftonen dagen efter. Sakta med säkert blev det trots allt lite ordning i stugan. Äggen blev fyllda med godis, kluriga kartor och chiffer till barnen blev gjorda, ris blev pyntat.

Som tur var hade kärringens familj blivit bortbjudna på påskafton - så med lite stånk och stön lyckades de ta sig iväg. God mat och samvaro avslutades med dubbelvikna skratt då kärringen i sitt avsked lyckas stånka till ett väsande och ticksande "hejdå".

Påsken fortsätter och kärringen har en stor familj som kan hjälpa till. Själv får hon sakta med säkert kurera sig för att kunna bli återställd. Alla hennes planer för framtiden får vänta en liten stund till - och samtidigt kanske hon kan stanna upp och njuta lite av allt det vackra. Det är inte lätt - men det går...








fredag 10 januari 2014

Vårens visioner

Kvällen går mot sitt slut och även ännu en dag. Livet snurrar på och snart blir dagarna längre och ljusare.
Trots längtan till ljuset - finns även längtan till ett annat ljus, nämligen snöljuset. Vintern har varit alldeles för mörk i avsaknaden av snön. Ett långt och härligt jullov har varit och vi fick inte se en enda snöflinga. Som prognosen ser ut just nu, ska det visst komma lite av det ljusa i helgen. Hoppas det kommer för att stanna en stund.

Nytt år är det. Ett spännande år. Just nu känns våren och sommarens alla projekt väldigt långt borta - men nu gäller det att inte stå där i maj och slås av upptäckten att sommaren visst redan har kommit.

Under hösten har vår vision och dröm förändrats och fördjupats en del. Det finns en underbar trädgårdslärare på den skola där jag jobbar. Hon ställer mig alltid till svars för mina idéer och funderingar. Med hennes hjälp tvingas jag formulera och sätta ord på mina tankar. Det gör att man utvecklas och kommer framåt i sitt tänkande.
I vår ska vi försöka oss på att odla lite mer än förra året. Vi har en åker som ska bli vårt första projekt. Vår tanke är självklart att det ska odlas ekologiskt - men hur gör man?
Eftersom vi är en trädgårdsskola - undervisas självklart eleverna i detta. "Min" trädgårdslärare har nu dragit igång ett projekt där hon drar med mig och gården. Eleverna har varit hemma hos mig och nu ska de arbeta fram 4 olika förslag på hur och vad man skulle kunna odla här.  I veckan fick jag gå ut i mörkret på morgonen med en spade i handen, för att ta med mig lite jord. De skulle prata olika odlingsjordar och ville ha med ett typexempel på bra jord! När jag frågade eleverna om hur jorden såg ut - förklarade de hur de bla testat den genom att snurra den till en lång "korv" mellan fingrarna. De hade fått utmärkta resultat. Det känns ju hoppfullt.

Nästa stora projekt till sommaren är att starta ett sommarcafé.
Tanken är att den ska kunna erbjudas i den lada som viss just räddat från att rasa. Det finns en hel del kvar att göra innan den ser ut som vi tänker oss i våra drömmar. Men vi måste börja någonstans. Just nu ligger tankarna på att stallet ska fixas i ordning för servering och även försäljning av lite annat smått och gott. Fikat får sedan intagas utomhus med utsikt ner mot sjön.
Vi får väl se hur långt vi kommer. Jag är en tidsoptimist - men även flitig som en myra när jag väl sätter igång med något projekt.

Det här är bara ett par av de projekt som står på vår lista. Följ med på vår resa. Uppdateringar på hur arbetet fortskrider kommer under våren med jämna mellanrum.

söndag 13 oktober 2013

Höstens vila


Vila kan faktiskt ibland vara att jobba fysiskt. När man suttit inne en hel dag, känns utejobb som en lisa för själen. Att jobba fysiskt innebär även att hjärnan får fritt spelrum. Tankar får komma och gå och förhoppningsvis landar saker och ting på rätt plats, så man orkar med utmaningar som väntar.
Att arbeta med sin dröm är gott i själen - men ibland måste man stanna upp och njuta lite också.
Idag är en sådan dag. Söndag - vilodag. Det kanske inte är så fel i alla fall.

Höstens stora projekt har handlat om att fylla ett hål i ladan med sten. Samtidigt som hålet sakta men säkert fyllts igen - har vi röjt runt ladan och helt plötsligt syns den igen.
Sly och döda träd har tagits bort och stenar har plockats från jorden och hålet är nu i stort sett fullt.

Nu ska gamla fönster renoveras och ladan ska målas - sedan är det bara att fortsätta med insidan.
Att byta tak på det charmiga dasset ska vi väl också hinna med innan vintern.


Ett avslutat projekt för i år är trädgårdslandet. Den sista moroten har grävts upp och persiljan är infrusen. Jordfräsen har fått arbeta igen och efter en genomkörning får nu landet vila till i vår. Då ska nya frön och plantor i jorden för att växa och senare njutas av.

Äpplen var det däremot snålt med i år. Förra året inhandlades en fruktpress och på hyllan står nu bara en ensam liten flaska must kvar. Det blir antagligen ingen påfyllning i år - men förhoppningsvis ger träden desto mer frukt nästa höst. Jag får i stället ta tag i alla de nedfrysta bären och koka saft för att fylla hyllorna.

Eftersom kylan har kommit på nätterna, har jag plockat av alla tomater och nu ligger de i fönstret och mognar en efter en. Tänk att fortfarande kunna äta solmogna tomater som luktar  - tomat.


Även om det har varit vilodag idag - så har Gårdens solskensbonde varit ute med Grållen för att testa harven. Det blir ett spännande projekt i vår, då vi ska försöka oss på att odla i lite större skala.







onsdag 11 september 2013

Carpe diem

Härom dagen när jag skulle köpa äpplen fann jag till min förvåning att det inte fanns ett enda svenskt äpple i butiken. I en vanlig svensk Icabutik. Det är höst och i var och varannan trädgård finns det äpplen i skimrande höstfärger. Ska det då vara så svårt att hitta svenska äppelförsäljare? Det blev inga äpplen köpta den gången...

När jag vid ett senare tillfälle var i en annan affär för att köpa äpplen, fanns det en sort som var svenska. Utbudet är minsann inte så stort. Om jag fick bestämma så skulle Sverige under hösten ha inköpsförbud från utlandet och man skulle bara få köpa svenskproducerade äpplen, morötter, gurkor, lökar... 

...men jag ska göra vad jag kan!
Jag kan välja att inte köpa frukt och grönsaker som inte är svenskodlat. Jag kan även börja odla själv...

Mina odlingsförsök under denna sommar har verkligen gett mersmak! Just nu börjar tomatplantorna ge skörd. Plantorna kryper nästan ut ur vårt lilla växthus. De dignar av tomater som luktar och smakar som tomater ska göra. När jag var liten flicka fanns det en trädgårdsmästare som hette Allard här på landet. Till honom brukade vi gå och handla tomater. De var alltid nyplockade och solvarma. Doften från mina tomater påminner mig om hans tomater.

Nästa år ska vi nu försöka oss på odling i lite större skala. Vi har tillgång till mark där vi kan få odla - och Grållen tuffar och går. Redskap slipas och fixas så att vi ska kunna plöja och bereda marken för odling. Självklart ska det odlas ekologiskt. Vad som kommer att odlas har vi inte riktigt bestämt oss för ännu. Potatis så klart - men sedan får vi testa oss fram.

Det har även skett ett tillskott i vår lilla maskinpark. Lilla Luigi... vår minidumper. Han har fått jobba hårt ett tag, då hålet i ladan sakta men säkert fylls igen. En dag med Luigi gör att man både blir skitig, stark och tillfredsställd. Lass efter lass fylls den med sten och både ytan utanför ladan blir röjd och risken för att ladan ska rasa in har hävts. Så småningom kommer man även kunna hyra vår lilla dumper.

Ja - det är nya tider på gården då dagistiden är slut för alla barn och jag själv har gått ner i tid som lärare. Det gäller att hitta nya rutiner och även finna tid till att kunna njuta av det vackra som finns här ute på vischan. Vackra höstfärger, tomater som luktar, sjön som glittrar, jord som luktar. Kreativiteten ska få utrymme och drömmar ska få växa till verklighet. Alla har inte den förmånen att kunna göra som jag har gjort - så carpe diem.



söndag 11 augusti 2013

Sommarprat

"Hej! Jag ringer från Sveriges Radio och undrar om du skulle vilja vara med i programmet "Sommar" nästa år?"
Tänk om jag skulle få ett sådant telefonsamtal... Tänk om jag hade gjort något så bra och var så känd att de skulle få ringa för ett ge ett sådant erbjudande. Vad skulle jag berätta? Vem skulle vara intresserad av mitt liv?

Sommaren är lång och för mig innebär det en hel del arbete. Stor familj och stort hus innebär få timmar i solstolen eller hängmattan. En varm och svettig dag försökte jag att njuta av det härliga vädret. Jag svalkade av mig i vår pool och la mig på en luftmadrass i vattnet och njöt - i kanske fem minuter... Sedan kom jag på att det var något jag ville fixa med. Kanske var det att plocka lite bär och koka saft eller sylt, måla ett fönster, röja i något skrymsle eller bära lite sten?

Men vad jag än tar mig för, så har jag gärna hörlurarna på och lyssnar på "sommar i P1". Här får jag höra på människor som är entreprenörer, artister, människor med liv som varit tuffa, idrottsmän - människor som har något att berätta!
Dessa sommarpratare ger mig inspiration att vilja förverkliga mina gamla och nya idéer.

En av idéerna är att samla på berättelser. Berättelser som håller på att falla i glömska och kanske försvinner. Tänk gamla människor som levt ett helt liv - hur mycket kan inte de ha att berätta. Den där drömmen om en bok - där skulle dessa berättelser få komma till liv igen. Vi får se om jag kan förverkliga denna dröm.

En annan tanke som slår mig när jag lyssnar är hur välformulerade alla sommarpratare är. Ingen stakar sig eller säger fel ord. Visserligen har de med all säkerhet ett manus - men en del pratar ju i direktsändning och visst måste det vara lätt att säga fel.
Ju längre sommaren har gått - så försvinner orden för mig. Jag hittar inte rätt ord eller säger något som påminner om det ord jag menar. Det kan skapa många lustiga situationer. Det är som om hjärnan tar sommarlov också. Så fort jag är tillbaka i min lärarroll igen så brukar orden sakta men säkert komma tillbaka.

En annan dröm är att kunna jobba mer och mer här hemma på gården.
Men då behövs även intäkter. Under sommaren har vår lilla grävmaskin varit uthyrd mycket mer än tidigare. I och med detta har vi nu även investerat i en liten minidumper! För att vinna måste man våga. Vi har testat dess effektivitet genom att börja fylla hålet i ladan med sten. Liten, effektiv och stark och otroligt roligt!

Jag har även fått hem ett nytt parti av kakfatsstativ. Dessa kommer strax att uppdateras på sidan - men här ser ni ett smakprov av vad som finns. Stativ med hjärtan, svarta, rosa...
Varför inte ha ett litet party i höst - där du och några kompisar kommer hit och gör ert eget kakfat. Jag har vad som behövs - stativ, fat, borr och fika! Hör gärna av dig! Läs mer här: Party

torsdag 6 juni 2013

Tusenkonstnär

- vem får kalla sig det?
Enligt ordboken är det en person som kan "tusen konster" - eller en mycket driftig person som klarar det mesta.
Inte ensam - men tillsammans med min älskade man - kan vi säkert tusen konster.
Kanske kan vi kalla oss tusenkonstnärer.
Då är det inte konstigt om vi inte riktigt vet i vilken riktning vi ska gå. Frågor som "vad är roligast - vad är vi bäst på - vad ger mest lönsamhet - vad tycker familjen" florerar i våra funderingar.

Vi tar ett litet steg framåt i taget för att nå vår dröm.

Uthyrningen av vår grävare och jordfräs har gett ett mycket gott utslag i år. Vi fick direkt gensvar på vår annons och sedan har vi haft en jämn ström av kunder.

På tal om maskiner...
Det finns en Grålle på gården. Den har stått i en lada i över 30 år. Golvet höll på att rasa ner under den och det var stor risk att den dog - och blev till skrot. Men vi (läs min man) lyckades få ut den helskinnad! Nu - efter många timmar av googlande, diskussioner med kunniga Grålleklubbare, inköp av nya delar och renovering av gamla delar - så har den fått liv! Jag har en lycklig man.

Mina tomatplantor växer och verandan har varit perfekt för uppdrivning av plantor. I mitt trädgårdsland växer det så att det knakar. Men så var det ju det här med växthus. Tiden i maj är ju alltig fullspäckad - så ett helt växthus hade vi inte tid med att göra. Plantorna behövde ju komma ut i jord.
Vi försökte hitta någon lämplig vägg att ställa drivbänksglasen vid. Men även en provisorisk lösning kräver arbete... Då är det lika bra att göra något mer permanent. Resultatet blev ett miniväxthus gjort av fyra glas. Självklart fick huset en liten spira - likadan som på vårt stora hus


Nästa vår kanske det blir odling av mer grödor med hjälp av Grållen. 

Ja - maj kom och gick... Vart tog den vägen? Tiden är så fullspäckad och tiden är så kort då det är som allra vackrast i Sverige. Allt spirar och man ser nästan när det växer - om man hade tid att sitta still och titta. Varför gör man inte som katten - sover, äter, kelar och bara är. Som tusenkonstnär borde man ju klara av även det.

tisdag 7 maj 2013

Våren är här!

Äntligen! Som vi har väntat.
Barnen springer barfota i gräset, slänger av sig jackor i högar på golvet och vill leka utomhus...

Planteringarna planteras om, rabatter rensas, krattan och räfsan får jobba för högvarv.
Stövlar, handskar, sekatör, grepe, jord - härliga värme!

Idag ringde min man och hälsade att det fanns lite jobb till mig när jag kom hem...

För äger man en grävmaskin - måste man givetvis gräva! Dagens grävjobb var en beställning från mig. På utvald plats i trädgården var nu grästorven bortgrävd och mitt i jorden stod en jordfräs och väntande! Jag har fått ett trädgårdsland! Tänk att vi har bott här i så många år utan att ha fått till det innan.
Denna smidiga lilla grävmaskin kan man få hyra. Kolla här.

Även om jag kom hem sent från arbetet, kunde jag inte motstå stövlarna och handskarna för lite grovarbete. Jordfräsen grävde, krattan planade till, stenar och rötter plockades bort och se - ett land redo för plantering!

Frågan är bara vad som ska planteras i detta trädgårdsland. Lök, rödbetor, morötter, ärtor... Det är bara att välja och vraka. Vill jag ha mera land - är det ju bara att be grävaren att gräva lite till!

På glasverandan gror mina små plantor vidare. De har blivit omplanterade och behöver snart något större att växa i. Ett växthus kanske...

Undrar om idén om växthus har grott färdigt ännu? Vi har ju ett gäng drivbänksglas och att göra ett växthus av dessa är en gammal idé. Vi har lite svårt för att göra något enkelt - utan vill gärna göra på vårt egna sätt. Ett växthus av dessa glas kräver givetvis mer arbete - men det kan bli mycket vackert - och vackra saker gillar vi.

Härom dagen fick jag även ett samtal från en kär vän. De höll på att rensa och slänga hemma hos sig. Där fanns en del fina objekt som kräver omvårdnad och kärlek för att bli vackra - som vi fick komma och hämta om vi ville.
Med släpet på släp - kom skrotsamlaren och fick fina saker med sig.
Nu är det bara tiden för omvandlingen som krävs. Men det är något som jag ser fram emot.
Så vill ni bli av med skräp som kan bli ickeskräp - tveka inte att höra av er!


fredag 12 april 2013

Återbruk

Hur ska man hinna med allt?
Livet snurrar på och då våren kommer finns det så mycket man vill göra!
Idéer snurrar och kreativiteten får tävla med orken och alla måsten.
Har man ett gäng barn, tar deras liv mycket tid i anspråk också. Det är tandläkarbesök, utvecklingssamtal, aktiviteter, läxor... 
Mitt i detta är det även bokslutstider och tider då man bör se över om man kan hitta bidrag/stöd till sitt företagande.

Det här med bidrag/stöd är ju en djungel. Det finns Östsam, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Länsstyrelsen, Eu, osv - men på något sätt tycks alla hänga samman. Men tydligt är att det kanske kan finnas en möjlighet för mig som kvinna och bosatt på landsbygden att få någon typ av stöd. Jag får nog ringa till lämplig person och få lite personlig rådgivning!
Men mitt i allt hinnande har vi faktiskt varit lite kreativa.
Jag har bla hittat några mycket fina fat som har blivit kakfat. Passionen finns kvar, men är för tillfället på sparlåga.

Även om det är många bollar i luften, har jag faktiskt kommit ihåg att vattna mina små plantor. En del har jag även planterat om. Grönsaker och blommor i blandad kompott. Jag längtar bara på att nattens minusgrader ska övergå till plusgrader. Då kommer glasverandan ockuperas av små plantor. Verandan är ett perfekt ställe för tillväxt. Även några av mina pelargoner lyckades övervintra nere i vår källare. De får nu börja spira i solen på glasverandan.


Min man har hittat andra områden där man kan återanvända porslin och göra något nytt. Glasverandan lyses på kvällen upp av lampor i olika färger. Dessa är gjorda av gamla flaskor. 
Eller varför inte en mindre lampa av en kopp? Det är inte lätt att hitta koppar i rätt storlek, men här är en som är köpt i Litauen.

Det märks att vi pratar en hel del om våra idéer, för barnen börjar nu komma med egna idéer om vad man kan tillverka. Varför inte göra en taklampa av ett gammalt (uppätet) påskägg eller av en tillbringare, ja där kan man hitta inspiration! Vi fick idén att även göra en taklampa av ett fat.

Ett annat område som vi experimenterar kring är tillverkning av smycken. Detta är något som många redan gör - men vi vill återanvända gammalt... Så varför inte använda sig av silverbestick! Min man plockar fram sina skapartalanger vilket resulterade i att lillflickan och jag fick varsitt armband.

Ja, det är tur att barnen är sjuka ibland, så att man får vabba... (får man säga så?) När huset är upp och ner och man inte hinner med, kan det faktiskt kännas bra med ett samtal från dagis där de meddelar att lillflickan inte orkar vara kvar. Visst blir jobbet drabbat och man känner självklart att arbetet inte blir så bra som man skulle vilja - men man kan ju inte vara perfekt överallt hela tiden. Det kallas väl att "gilla läget" eller?