Sidor

Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg

fredag 7 februari 2014

Inre motivation

"Jag orkar inte gå ända till bussen mamma!"
När min lille, starke 6-åring, med mycket spring i benen och full av energi, påstår att han inte orkar gå 600 meter till bussen, tror jag det handlar om något annat än att inte orka.
En gång i veckan har jag möjligheten att följa med mina barn till skolbussen. Promenaden tar 10 minuter och är en mysig stund då man hinner småprata lite innan skola och jobb drar igång.
Men den här gången var det visst inget roligt.
Självklart blev jag arg. Funderar i ilskan på hur jag ska göra. Jag inser att det inte är någon idé att stå och argumentera. Jag kan inte tvinga honom att gå - han måste gå själv. Givetvis kan han gå tillbaka till huset och vägra. Ok - låt gå, tänkte jag. Han får ta konsekvenserna.
Jag förklarar läget - att han förstör promenaden för de andra och att han kommer missa skolbussen - sedan går jag.
Jag ser att han springer tillbaka till huset - men efter ett tag går där en liten filur på väg till bussen!
Även om det bar emot - så hittade han sin egen vilja att gå. Det var inte jag som tvingade honom.

På mitt arbete möter jag dagligen elever, vars motivation är stukad. De finns de som inte hittar motivationen pga svårigheter med inlärning, andra pga ett stökigt liv. Det finns de som mår dåligt och de som inte är intresserade.

I mitt examensarbete skrev jag om "bråkstakar". Redan då funderade jag över hur elever ska hitta en "inre motivation för inlärning". Jag funderar fortfarande. Det finns ingen möjlighet för en lärare att förmedla kunskap - om en elev inte är motiverad och idag tycker jag att det blir fler och fler elever som saknar denna drivkraft. Varför? Hur man får eleverna att hitta denna motivation?

Kan vi föräldrar vara är en bidragande orsak? Vi fixar och trixar. Curlar är ju en vanlig liknelse idag. Barnen behöver inte själva ta ansvar för något.Vi kräver inget av dem.
Frågan är om vi gör dem en otjänst istället.

Jag har ett spännande och utmanande arbete idag. Ofta känner jag att jag gör skillnad - i andra fall har jag ingen bra utväg. Att bli arg är inte min grej. Tjatar gör jag till en viss gräns. Att strunta i dem kan man ju inte göra - även om jag ibland känner för det. Men jag hoppas att jag kan få vara ett ledljus så mycket som möjligt.
 
Jag tänker som i "Robotcity" - Se behovet - fyll behovet.

fredag 21 juni 2013

Alla våra barn på Bullerbyn

Tio och ett halvt år... Så snabbt det kan gå - och så långsamt!
Men tio och ett halvt år är tiden då vi tillhört vårt älskade Bullerbyn.
Det har varit händelserika år då vi sakta med säkert har vuxit till en storfamilj. Fyra härliga, envisa, glada barn som en efter en har deltagit i Bullerbyns gemenskap - men - nu är dagistiden slut - och jag behöver skriva av mig...

Bullerbyn är ett föräldrakooperativ - så hela familjen har varit delaktig i dagistiden. Vi har jobbat, städat, suttit i styrelser och möten. Vi har lärt känna många härliga familjer och våra underbara pedagoger.

Dagistiden är en otroligt intensiv period. Barnen är små, syskon kommer, man ska börja arbeta igen och dessutom få ihop familjelivet. Ett kooperativ kräver ju även att man engagerar sig - men man får så mycket tillbaka.

"Dagisfamiljen" som min stora kille uttryckte sig. På Bullerbyn känner man varann, man känner personalen och familjerna som barnen går hem till när de börjar leka med varann. Eftersom man även har arbetsdagar så vet man även hur barnet har det på dagarna. Vad de gör, hur de fungerar i barngruppen, hur de trivs och kanske även varför de inte trivs.

Omsorgen om de små är stor. Fokus ligger på vad de små kräver och behöver. Många tillfällen till mystider finns och självklart även till bus och lek.

Det kommer ju kännas konstigt och tomt när man väl inser att man inte är delaktig i föreningen längre. Man kommer sakna den där koppen med kaffe...

Våra underbara pedagoger i "dagisfamiljen" kan liknas vid muminfamiljen...

Vi har vårt eget Mumintroll. Hon är nyfiken, mycket godhjärtad och generös. Öppensinnad till det mesta och gillar äventyr tillsammans med andra. Älskar barn - både dagisbarnen och sina egna!

Vi har även vår Muminmamma. Hon är lugn, vänlig och förståndig. Inte särskilt sträng, men är noga med att barnen inte skadar sig. När barnen ger sig ut på äventyr ser hon till att de har med sig allt som behövs och lite till. Hon är en riktig arbetsmyra som hela tiden plockar och fixar.

Vi har vår egen Trollkarl. Hon är en mystisk kvinna i hög hatt som reser runt i universum på sin svarta panter. I alla fall kan hon få alla barn att följa med på den resan. Hennes hatt är förtrollad och det hon lägger i den förvandlas till olika saker. Hon tar med barnen i sagans och dess magiska värld.

Sedan har vi Mymlan. Mymla betyder "älska". Hon är sorglös och lekfull - men även förmanande och ordentlig. Hon älskar kärleken och är även mån om sitt utseende. Vacker som en dag! Vår Mymla har en riktig skapartalang och förvandlar Bullerbyn med små - men så viktiga detaljer. Var sak har sin plats och allt fokus är kring barnen.

I köket har vi även vår Lilla My - Hon är busig och viljestark - rättvis och vänskaplig. Hon är antingen arg eller glad (när hon är riktigt arg bits hon - inte). Hennes mat är rättvis och har vissa krav - vilket har lett till en Krav-stämplad förskola. Hon har satt en stämpel på hela dagis med sin goda mat gjord av mycket kärlek.

Som ett smycke på gården har vi Tulippa - en flicka som bor i en självlysande tulpan  - eller i alla fall i egen lägenhet. Hon är mycket vacker och graciös. Hennes långa hår skimrar och lyser i blått i mörkret. Eller grått som min flicka säger (som har svårt att skilja på färgen grått och brunt..). Tulippa flyttade viss in hos en pojke... om nu alla hennes skor nu får plats. Barnen älskar henne!

Till slut har vi även Snusmumriken. Hon är en livsnjutare och klok. Naturen är en naturlig del av hennes liv när hon springer iväg i sina rosa skor.

Som en parantes finns även vår extrahjälp - Ninni - Flickan som steg för steg blir mer synlig! Jag blir så glad när jag ser hur hennes leende blir säkrare och varmare för varje gång man träffas. Där har Bullerbyn varit en del i synliggörandet.


Tack för dessa år! Vi kommer alltid att vara Bullerbyare! Nu är det dags för nya projekt. Det känns mycket spännande inför hösten - då tiden kommer att förvaltas på ett helt  annat sätt än tidigare.

tisdag 7 maj 2013

Våren är här!

Äntligen! Som vi har väntat.
Barnen springer barfota i gräset, slänger av sig jackor i högar på golvet och vill leka utomhus...

Planteringarna planteras om, rabatter rensas, krattan och räfsan får jobba för högvarv.
Stövlar, handskar, sekatör, grepe, jord - härliga värme!

Idag ringde min man och hälsade att det fanns lite jobb till mig när jag kom hem...

För äger man en grävmaskin - måste man givetvis gräva! Dagens grävjobb var en beställning från mig. På utvald plats i trädgården var nu grästorven bortgrävd och mitt i jorden stod en jordfräs och väntande! Jag har fått ett trädgårdsland! Tänk att vi har bott här i så många år utan att ha fått till det innan.
Denna smidiga lilla grävmaskin kan man få hyra. Kolla här.

Även om jag kom hem sent från arbetet, kunde jag inte motstå stövlarna och handskarna för lite grovarbete. Jordfräsen grävde, krattan planade till, stenar och rötter plockades bort och se - ett land redo för plantering!

Frågan är bara vad som ska planteras i detta trädgårdsland. Lök, rödbetor, morötter, ärtor... Det är bara att välja och vraka. Vill jag ha mera land - är det ju bara att be grävaren att gräva lite till!

På glasverandan gror mina små plantor vidare. De har blivit omplanterade och behöver snart något större att växa i. Ett växthus kanske...

Undrar om idén om växthus har grott färdigt ännu? Vi har ju ett gäng drivbänksglas och att göra ett växthus av dessa är en gammal idé. Vi har lite svårt för att göra något enkelt - utan vill gärna göra på vårt egna sätt. Ett växthus av dessa glas kräver givetvis mer arbete - men det kan bli mycket vackert - och vackra saker gillar vi.

Härom dagen fick jag även ett samtal från en kär vän. De höll på att rensa och slänga hemma hos sig. Där fanns en del fina objekt som kräver omvårdnad och kärlek för att bli vackra - som vi fick komma och hämta om vi ville.
Med släpet på släp - kom skrotsamlaren och fick fina saker med sig.
Nu är det bara tiden för omvandlingen som krävs. Men det är något som jag ser fram emot.
Så vill ni bli av med skräp som kan bli ickeskräp - tveka inte att höra av er!


söndag 28 april 2013

#Bloggbussen13

Bloggvärlden är helt ny för mig. Ibland kan det dyka upp något intressant - som den här tävlingen #Bloggbussen13. Jag tänkte testa i alla fall - och du får så klart gärna hjälpa mig...

Att vara mamma är en gåva. Tyvärr är vi tjejer en minoritet i den här familjen. Vi är två mot fyra.  Efter sommaren ska hon börja i förskoleklass och dagistiden är slut.
Min flicka ska bli konstnär när hon blir stor. Hon ska ha en ateljé där hon målar. Hon är faktiskt mycket duktig men pennan redan idag. I vår ska hon vara med på ett drama på dagis och hon ska vara "ledarfisk". Hon ska dansa och behövde en klänning i grundfärgerna. Målmedveten som hon är - ritade hon en klänningen som hon ville ha den - sen var det bara för mig att köpa tyger och börja sy...


Tänk om vi två skulle göra en resa tillsammans - bara hon och jag. Jag fick tipset om detta som kallas #Bloggbussen13.  Det är en tävling där man kan vinna en resa till Nordjylland - eller som 1 av 10  - en resa till legoland!


Vi var där när hon var liten och inte kunde tillgodogöra sig allt de har att erbjuda - men nu skulle det vara en stor upplevelse. Tänk att få ta del av den kreativitet och skapande som byggt upp detta ställe.

Vägen dit är ganska lång och dryg - men även resan dit skulle kunna bli en upplevelse.
Istället för att hålla mig vaken i flera timmar för att orka köra bil, åker man buss hela vägen med Bergkvara Buss. Åker vi buss kan vi istället titta på film ihop, läsa böcker, rita och skriva.

Att åka med färja med Stena Line är även det en upplevelse. Visst kan det kan vara lite skrämmande om Nicke Nyfiken dyker upp. Ska man våga gå fram och krama eller inte... Annars kan det ju alltid finnas ytor där man kan leka eller dansa eller se på teater... Tiden på färjan brukar kunna fyllas med spännande inslag.

Väl framme i Danmark ska man ju även sova någonstans. Varför inte lyxa till det med Hotel Legoland. Tänk om min flicka fick känna sig som en prinsessa för en dag - med sänghimlar och glitter...  Annars finns det en hel del andra hotell via Scandic. Där kan man också hitta en hel del guldkorn.

När vi är trötta efter att ha sprungit runt på Legoland en hel dag - kan vi även få tillbringa en dag på Lalandia Billund. Det ska visst vara en upplevelse. Rutschkanor, pooler, bubbelbad... Leka och Njuta!

Visserligen har vi vår egen Djupark här i Norrköping - men det har ju blivit så dyrt att vi knappast kan åka dit hela familjen. Så vi besöker gärna på Givskud Zoo bara jag och min flicka!

Vill du vara med och hjälpa mig vinna denna drömresa till Legoland Billund Resort för mig och min flicka - kan du väl trycka på följande länk:
Rösta på mitt bidrag!

måndag 22 april 2013

Sol ute...

Sol inne - Sol i hjärta - Sol i sinne.

Vilken underbar dag! Det är nog fler som kan stämma in i den känslan. Idag fick mössor och jackor slängas i hög på marken. Cyklar, såpbubblor, eldning, studsmatta, grävmaskin, skottkärra, diablo... Vårkänsla i kroppen. Självklart även vårens första skrubbsår.

Tänk er att få börja dagen med en långpromenad, för att sedan komma hem och där sitter barnen till bords och väntar på oss - det luktar kaffe och frukosten är framdukad. Vilka underbara barn.

Gården väntar på att bli ompysslad och börjar ge smakprov på vad den har att erbjuda. I solvärmen letar vårlökarna sig fram och skapar små färgklickar i allt det vintergråa.





Vinbärsbuskarna börjar knoppa och ser ut att må riktigt bra efter den väl behövda beskärning de fick tidigare i år. Knopparna växer sig sakta men säkert större. Jag ser fram emot blomningen och sedan de svarta bären.






I vår syrenberså ställde vi för några år sedan in en gammal soffa. Den har sedan stått där sommar som vinter. Resultatet av detta förbiseende kan vi nu se. Naturen tar över det som vi människor skapar. Det blir vackert i sin enkelhet.


Dagen tillbringades med att städa undan på Gården. Stora högar av gammalt virke och sly har nu ändrat form och storlek. Kvar finns bara aska och en och annan spik. Skottkärran lassas med grenar och kvistar åt ena hållet och fylls med stenar i olika former åt andra hållet. Hålet i ladan fylls sakta men säkert.






Med en kropp trött av arbete är det skönt att ställa undan räfsan och spaden för att sjunka ner i soffan. Att med en kopp kaffe få njuta av värmen och utsikten över Glan. Hoppas att fler än vi ska ha möjlighet att få njuta av detta härliga nästa vår.

Ett liv på Vischan ger frid.

onsdag 30 januari 2013

Varför blogga??

Jag ska skriva en bok - en annan dag. Jag har idén, inspirationen - men saknar tiden.
Men att skriva en blogg?? Det kanske kan vara en start. Man behöver ju inte skriva så mycket på en gång då - och den tiden kanske man kan hitta.
Jag har läst en del av Gerda Antii. Jag gillar henne! Hon skriver små betraktelser om livet och funderingar kring politik och hennes omvärld.
Hon är född 1929. Hon skulle kunnat vara min mormor. Hade hon varit född ungefär som jag, på 70-talet - så hade hon kanske börjat skriva en blogg istället.

Jag börjar här och så får vi se vart det slutar.


Det kan vara skönt att kunna skriva - för att sedan få fundera lite kring vad man har skrivit. Ofta har jag svårt för att hitta ord och uttryck just i ögonblicket. Jag hittar gärna ord som liknar det jag menar. Som "akta centrifugen" när vi närmar oss en refug, eller "hoppa inte i soppan" när barnen hoppar i soffan...En gång blev det helt galet. Jag satt på mitt arbetsrum och var helt inne i något arbete på datorn. Jag var nästan klar med det jag gjorde. Då knackar det på dörren och jag tänkte ropa "kom in" - men vad tror ni jag ropade... jo: "spara"...
Sådan är jag.