Sidor

tisdag 19 juli 2016

Semesterstängt

Vecka 29 - Semesterstängt.
En vecka utan att vara ständigt uppkopplad till internet - en vecka då man lämnar allt som finns att göra på gården - en vecka tillsammans med min underbara familj - en vecka... som börjar som värsta spännande deckaren...

Äntligen är vi på väg - och vi ser fram emot en vecka i Norge. 

Vi packar vår bil full och ger oss iväg. Målet är inte givet - men det brukar lösa sig. Första dagen vill vi bara komma iväg så långt som möjligt. Gärna ända till Lillehammer. (Nästan 60 mil sådär...)
Vi stannar till hos farmor och farfar i Åtorp för att fika. Där finner vi även ett boende långt upp i Norge. Det var via en app som är ny för oss. Jag bokar boendet - men får inte någon bekräftelse på att det är ok.
Då vågar man kanske inte riktigt lita på det.

När klockan närmar sig 21 - är det läge att verkligen hitta någonstans att bo. Barnen börjar tycka att det vore skönt att veta vart vi ska sova...
I Lillehammer borde det ju finnas något.
Efter ett tag stannar vi vid en camping. Det står att det är fullt - men ett rum kanske finns - vi är ju bara 6 stycken...
Receptionisten rynkar pannan en aning - men sedan hittar hon ett par rum i ett hus i stan. Det är två rum - och jag förstår inte riktigt hur många bäddar det finns. Jag tror det ska vara en bäddsoffa och en säng i varje rum.

Efter att ha irrat omkring lite i den lilla staden Lillehammer - hittar vi äntligen huset vi ska till. Vi svänger in framför huset - men i backspegeln ser vi polisbilen. Oj då - min första tanke var att vi råkat köra mot enkelriktat eller något liknande.
Vi parkerar och jag stiger ur bilen för att kolla av.
Till huset har även ambulansen kommit.
Pulsen stiger en aning - och jag frågar polisen lite undrande hur vi ska göra. De meddelar att det är nog bra om vi håller oss undan lite...
Vi sätter oss i bilen igen - kissnödiga - och barnen blir inte lite oroliga. Fullt med poliser runt huset och ett gäng ungdomar i huset vi ska bo i. De verkar helt klart påverkade och något har hänt. Vad vet vi inte.

Efter en stund hör vi oss för med polisen om vi kan gå in - och de har läget under kontroll - men det känns ganska oroligt.
Väl inne i rummen, finns där två bäddsoffor och en enkelsäng. Det blir att sova trångt inatt. Kanske lika bra det, då barnens tårar rinner och oron sitter utanpå kroppen.

Micke går ner för att hämta lite packning i bilen och får lite mer information om vad som har hänt. I hallen är det fullt av blodspår och tydligen har det varit skjutvapen med i bilden... Det här känns ju tryggt...
Som tur är har campingchefer dykt upp - och han ser till att vi får boende på annat håll.
Så vi åker vidare och får ett par riktiga rum på ett hotell, där vi nu har bäddat ner oss i rena lakan.
Nu kan vi sova gott och se fram emot morgondagens hotellfrukost.

...undrar om det finns något som kommer slå denna händelse under veckan...