Sidor

söndag 20 april 2014

Påskkärringen


Det var en gång en liten kärring som bodde ute på Vischan. Våren var i sitt antågande och det började spira i träd och buskar på gården. Livet var ljust och kärringen var i full färd med alla sysslor som fanns inomhus och utomhus. Ljuset och värmen fyllde henne med livskraft och styrka.
Hon eldade, bar, grävde, planterade och mer därtill. Hennes trädgårdsland förvandlades till ett jordgubbsland.

Gubben hennes hade köpt en traktor - så potatis, morötter och andra grönsaker skulle hon få plantera i lite större skala detta år. Åkern väntar på att få ta sig an nya fräscha grödor.

Påskhögtiden närmade sig - och som alla kärringar såg hon fram emot många lediga dagar tillsammans med familjen.
Så kom skärtorsdagen. Hon knöt på sig sin huckle och flög iväg. Eftersom hon hade med sig en bror och lite barn - landande hon bara nästan i Blåkulla, dvs i Oxelösund. Här skulle de leka tillsammans hela dagen. Efter att ha påtat i jord och burit och stånkat - tänkte kärringen sig inte för - utan flög iväg i en hejdundrande påsksmäll... -"Pang" sa det och sedan satt hon där med ett ryggskott!

Fredagen blev extra lång - då smärtan tog över glädjen i att vara ledig.  Barnen fick hjälpa till med städ och pyssel inför aftonen dagen efter. Sakta med säkert blev det trots allt lite ordning i stugan. Äggen blev fyllda med godis, kluriga kartor och chiffer till barnen blev gjorda, ris blev pyntat.

Som tur var hade kärringens familj blivit bortbjudna på påskafton - så med lite stånk och stön lyckades de ta sig iväg. God mat och samvaro avslutades med dubbelvikna skratt då kärringen i sitt avsked lyckas stånka till ett väsande och ticksande "hejdå".

Påsken fortsätter och kärringen har en stor familj som kan hjälpa till. Själv får hon sakta med säkert kurera sig för att kunna bli återställd. Alla hennes planer för framtiden får vänta en liten stund till - och samtidigt kanske hon kan stanna upp och njuta lite av allt det vackra. Det är inte lätt - men det går...