Sidor

fredag 17 januari 2014

Att handla.

Ja, just det... handla också.

Vilken tur - en parkeringslucka som inte var alltför trång för min stora bil. Var är nu den där 10-an? Nähä. Jag får väl gå in och hämta en ny sån där "vagn-grej" - vad den nu heter. Jag kommer aldrig på namnet på den där lilla plastgrejen som man får för att stoppa in i vagnen istället för en 10:a eller en 5:a.

Väl inne i affären ska man ta sin scanner. Jag drar kortet - men ingen scanner lyser... Aj då - fel kortdragare. Den här var ju till erbjudanden. Jag hittar rätt ställe och drar kortet - men eftersom jag var för långsam låses den igen. Det är bara att dra kortet igen och nu är jag snart inne och kan börja handla.

Nu flyter det på rätt bra. Plocka varor, scanna, lägga i påsar. Listan var ju inte så lång idag - så det här går nog rätt fort. Skönt.

Väl borta vid mjölken (som är längst bort i en änden), inser jag att jag har glömt väga och scanna citronerna - som är borta i den andra änden av huset.
Ska jag chansa... de kanske inte märker att jag plockar med dem idag?

Ärlig som jag är - knallar jag tillbaka och gör som man ska.

Dags för betalning.

"Gå till en kontrollant för avstämning"
Ja - men det gör man ju ibland. Nu har jag varit så ärlig, så det här ska nog gå bra.

Nudlar: "fem för tjugo kronor". Jag har valt lite olika sorter, men bara scannat in en sort. Det kan ju inte spela någon roll.
Jo - kontrollanten scannar givetvis in en av varje sort... Jaha - bara att lägga upp alla varor på bandet och kolla igenom alla varor.

Ja, ja. Jag ler och suckar. Det gör kontrollanten också.

När det nu ska betalas - så saknas det pengar på kontot.
Tur man har en app - så det bara är att föra över pengar direkt vid kassan! Men inte då. Nätet är lite svajigt inne i affären... Ingen kontakt med banken.
- Men om jag går ut en sväng på parkeringen - så kan det funka, föreslår kontrollanten.
Jo - sagt och gjort. Det funkade faktiskt.

Till slut är allt betalt och nerpackat i sina påsar igen. Jag suckar, ler igen och åker hem.


måndag 13 januari 2014

Speciella lärare

För tjugo år sedan jobbade jag som kontorist på en skola i stan. Det var där mina första tankar på att bli lärare började. Skolan var liten och man kom varann nära. Där fick jag möjlighet att lära känna några olika sorters lärare.

Där fanns den läraren som alltid var arg på sina elever. Ifrån klassrummet kunde man ofta höra lärarens högljudda röst. Där fick jag lusten att bli en mer lyhörd lärare.



Där fanns den tyste och försynte läraren. Där lektionerna inte alltid kändes så roliga och inspirerande - utan bara något man gjorde för att man skulle. Där fick jag lusten att kunna fånga elevernas lust att lära.





Där fanns den superpedagogiska läraren - med tusen idéer och full av energi. Med så mycket energi att den till faktiskt tog slut. Där fick jag lusten till att faktiskt ta till vara på äldre lärares erfarenheter och inte alltid uppfinna hjulet själv.


Där fanns den underbara specialläraren. Hon var perfekt i mina ögon. Hennes närvaro och lyhördhet till barnen på skolan. Hennes erfarenhet till att lära eleven att finna sin lust till lärande. Hon blev min inspiration till att bli lärare.

Min egen väg till där jag är idag är lite tokig och krokig. Jag har just tackat ja till ett erbjudande att arbeta som speciallärare under den här terminen. Ett arbete nära elever som har svårigheter och även sviktande motivation. Det känns som om cirkeln är sluten.

fredag 10 januari 2014

Vårens visioner

Kvällen går mot sitt slut och även ännu en dag. Livet snurrar på och snart blir dagarna längre och ljusare.
Trots längtan till ljuset - finns även längtan till ett annat ljus, nämligen snöljuset. Vintern har varit alldeles för mörk i avsaknaden av snön. Ett långt och härligt jullov har varit och vi fick inte se en enda snöflinga. Som prognosen ser ut just nu, ska det visst komma lite av det ljusa i helgen. Hoppas det kommer för att stanna en stund.

Nytt år är det. Ett spännande år. Just nu känns våren och sommarens alla projekt väldigt långt borta - men nu gäller det att inte stå där i maj och slås av upptäckten att sommaren visst redan har kommit.

Under hösten har vår vision och dröm förändrats och fördjupats en del. Det finns en underbar trädgårdslärare på den skola där jag jobbar. Hon ställer mig alltid till svars för mina idéer och funderingar. Med hennes hjälp tvingas jag formulera och sätta ord på mina tankar. Det gör att man utvecklas och kommer framåt i sitt tänkande.
I vår ska vi försöka oss på att odla lite mer än förra året. Vi har en åker som ska bli vårt första projekt. Vår tanke är självklart att det ska odlas ekologiskt - men hur gör man?
Eftersom vi är en trädgårdsskola - undervisas självklart eleverna i detta. "Min" trädgårdslärare har nu dragit igång ett projekt där hon drar med mig och gården. Eleverna har varit hemma hos mig och nu ska de arbeta fram 4 olika förslag på hur och vad man skulle kunna odla här.  I veckan fick jag gå ut i mörkret på morgonen med en spade i handen, för att ta med mig lite jord. De skulle prata olika odlingsjordar och ville ha med ett typexempel på bra jord! När jag frågade eleverna om hur jorden såg ut - förklarade de hur de bla testat den genom att snurra den till en lång "korv" mellan fingrarna. De hade fått utmärkta resultat. Det känns ju hoppfullt.

Nästa stora projekt till sommaren är att starta ett sommarcafé.
Tanken är att den ska kunna erbjudas i den lada som viss just räddat från att rasa. Det finns en hel del kvar att göra innan den ser ut som vi tänker oss i våra drömmar. Men vi måste börja någonstans. Just nu ligger tankarna på att stallet ska fixas i ordning för servering och även försäljning av lite annat smått och gott. Fikat får sedan intagas utomhus med utsikt ner mot sjön.
Vi får väl se hur långt vi kommer. Jag är en tidsoptimist - men även flitig som en myra när jag väl sätter igång med något projekt.

Det här är bara ett par av de projekt som står på vår lista. Följ med på vår resa. Uppdateringar på hur arbetet fortskrider kommer under våren med jämna mellanrum.