Sidor

söndag 23 november 2014

Adventstider



Nu närmar sig ljusens tid. Det behövs nu när dagarna är korta och när solen dessutom har svårt att hitta fram genom dimslöjan som förhindrar strålarna att nå oss. När jag tittar på de sociala medierna ser jag hur kreativiteten är stor hos många. Jag föll för idén med att göra en egen hemgjord adventsljusstake. Ljus inhandlades och även lite hjärtan med siffror på.
När Micke ser detta - undrar han om jag vill att han gör en ljusstake. Det går ju inte att bara sätta ljusen på en bricka och dekorera lite - utan vi gör något mer.
Han hittar en fin stock som han klyver. Sedan tillverkar han ett par stöd så att brädan står stadigt. Lite rödfärg på dessa och vi har vår adventsljusstake färdig. 
Inspirationen flödar. Nu väntar vi bara in första advent.


När snickerboa ändå är uppvärmd - fixar snickaren till en liten korvbricka av ek. Enkel, vacker och användbar.

Att hitta idéer till pyssel är ju inte så svårt i dessa dagar. Det är bara att googla lite -så finns det en uppsjö av mer eller mindre avancerade pyssel som man kan göra. Jag googlade på "adventspyssel" och fick napp på  något som kallas för "tändrosor". Rosor som används när man ska tända en brasa.
 Eftersom vi brinner för återbruk här på Gården - skulle man i detta fall återanvända gamla äggkartonger och små ljusstumpar. När jag under dagen kliver in i vår jordkällare, hittar jag en hel hög med gamla äggkartonger. Vilken tur att man sparar lite av varje...Så här blev resultaten av mina och Idas rosor.  Dessa kan man sedan ge bort till nära och kära.

tisdag 28 oktober 2014

Inspirationskällor

Hösten är här. Sommarens minnen börjar sakta blekna och dagar kommer och går.
Efter att ha haft en lång ledighet där man var full av inspiration kring att bygga upp Gården - är den första tiden på hösten en omställning. Jobbet tar mycket av den energin som krävs för att bygga vidare.
Därför är det viktigt att hitta bränsle. Jag har funderat kring vilka mina inspirationskällor är. Här är några:
Det som är viktigast är samtalen med varandra - mellan mig och min man. De samtalen skapas vid långpromenader eller längre bilresor. Det finns inte så mycket annat omkring som stör samtalet och vi får tiden att prata kring våra projekt. Vi försöker finna det som vi vill prioritera och vad vi ska ta tag i senare. Vi ger varandra inspiration och jag kommer vidare. Det är som ett enzym. Ett samtal som sätter igång en process.
Det finns även ett program på tv som inspirerar. Det heter "gömda skatter". Drew Pritchard är en av Storbritanniens största skattjägare. Han jagar gamla föremål från skrotlager till gamla slott. Var gång vi tittar på det programmet - ser vi på varann och frågar oss om vi inte ska köpa en skåpbil och ge oss ut på Sveriges vägar... En av våra passioner är just att ge gamla föremål ett nytt liv.

Sedan hittar jag även inspirationen när jag möter människor som har hört om våra projekt och som med förväntan ser fram emot att se våra planer förverkligas. Människor som tror på att det vi gör.

Det går långsamt fram - men dock framåt.

torsdag 7 augusti 2014

Kakfatsparty



Mitt i sommarhettan kom en förfrågan om att ha ett kakfatsparty. Mina kakfat har fått stå i lite skymundan ett tag till förmån för renovering av stallet. När stallet sedan är färdigt - är tanken att det ska finnas möjlighet att handla sådant som vi har tillverkat eller renoverat. Kakfat, lampor, möbler mm.
Men nu ville tre små tjejer och en mamma komma och göra varsitt kakfat.
De var varmt välkomna!

I mitt vackra skåp har jag nu alla mina fat förvarade. Barnen (och mamman) fick titta och välja fritt från högarna. Stativen låg framme och det vara bara för dem att välja vilken de ville ha även där.
Nu var det dags för lite pill. Mitten på alla fat skulle märkas ut - så fram med linjal och penna.

När detta var färdigt - skulle det borras. En del av faten var ganska hårda och barnens tålamod och ork var inte helt tillräcklig. Tur att vi hade en plan för detta!
Medan jag gick och överlämnade faten till snickaren - som kunde göra hålen i faten med en större borrmaskin - passade flickorna på att gosa med våra mysiga kaninungar. Mamman däremot ville göra sitt fat helt på egen hand. Så hon borrade på.

När hålen var klara - var bara det roliga kvar. Ihopmonteringen! Skruvar och brickor och fat i rätt ordning - och så fick var och en ett helt eget och unikt fat!
Mysig och rolig dag.

tisdag 22 juli 2014

En dag på landet.

Stallet är helt tomt. Det hänger spindelväv i hörnen och det vita kalket flagar på väggarna. Delar av golvet är täckt av halm och träck från årtionden tillbaka. Det luktar gammalt och smutsigt.
Hur ska detta kunna bli rent?
I en omgivning av en miljö från förra sekelskiftet - är man ibland tacksam över de tekniska uppfinningar som idag finns. Istället för hink och skurborste - finns idag högtryckstvätt. Kalkfärgen, spindelväven, smutsen - allt spolas bort och ner i pissrännan som leder ut all smuts till det fria.

Det ljusa stallet blir mörkt och träfärgat ett tag - för att sedan bli ljust och vitfärgat igen.

Vi tog en dag ledigt från arbetet på gården och åkte till Valla i Linköping. Där finns en mängd museer med gamla traktorer, hästvagnar och andra gamla redskap som användes förr. Men i vilket museum vi än gick in i - kunde vi hitta något som även finns hemma på vår gård. En grålle, hästkärra, separator, selar mm. Vi har nog ett litet minimuseum här hemma.

Det sista fönstret har även blivit färdigrenoverat.  Färgen ska bara torka och rutorna ska skrapas rena från färgstänk.
Man kan knappast tro att det är samma fönster som plockades ut för några veckor sedan. Nya spröjs, nya rutor och ny färg gör fönstret som nytt igen. Nytt  - fast gammalt.
 
Innan kvällsmaten - är det så skönt att duscha av sig all smutsen i uteduschen. Det är så härligt att bo på landet.

onsdag 16 juli 2014

Stallet

Det kliar i håret, kläderna dammar och hö finns i kläderna. Känslan efter en dusch i det tillståndet - är oslagbar.

Idag har vi på allvar satt igång projektet "stallet".
Gården har ett gammalt stall med plats för två hästar och några kor. Smutsen ligger lager på lager och det finns en hel del renoveringsarbeten av väggar och tak.
Först och främst var det dags att röja ur. Bara det är ett projekt i sig. Vi bär och bär och till slut är det nästan tomt.

När det väl är tomt, är det bara att ta fram sopborste och skyffel. Dammet yr och svetten rinner. Men det är bara att göra´t.


När väl väggar och tak blir fria från allt bråte - kan vi (eller gårdens snickare) ta sig an väggar och tak. En balk fann vi ståendes på ett gäng tegelstenar. En del brädor i taket saknas - eller behöver bytas ut, väggen ska fixas. För att inte stirra sig blind på allt som ska göras . väljer vi att ta en sak i taget - finna en lösning - och sedan ta tag i nästa.

Det sista fönstret som ska in i ladan, har nu fått glas och är kittat. Nu ska det bara målas med vit linoljefärg.

 

När man väl är igång - så gäller det att göra arbetet så smidigt som möjligt. Ett av golven behövdes hackas upp - och varför inte köra in i stallet med vår lilla minigrävare... Arbetet kommer att gå så mycket fortare och det kommer inte att bli lika tungt. Det blir morgondagens jobb.

När man röjer en gammal lada - kan man finna lite av varje. I en låda fann vi en gammal brudkrona och ett tal till ett brudpar från brudens syster.
Vackert.



söndag 13 juli 2014

Blocket

Det är spännande med människor. Idag har jag mött nya människor som jag aldrig tidigare mött. Detta tack vare Blocket.


Min telefon slutade ringa när det ringer. Det är lite besvärligt när man har lagt ut annonser och väntar på att någon ska ringa...
Men tack vare Blocket fixade min egen fixare mig en ny, fräsch telefon. Mannen som sålde var morfar till en av barnens fd dagiskompis. Trots att han då var så "gammal", var allt i perfekt skick... och jag fick mycket för pengarna.

Sedan såldes den första höbalen till en familj med kanin. De var helnöjda med att kunna komma ut till landet och köpa en hel liten bal för så lite pengar. Vi insåg att en bal var lagom koffertstorlek! 
Nästa nya människa var en ung tjej som ville ha en stor diskbänk istället för den lilla diskhon som hon tydligen hade. Med en lappad bil, som hon hade mätt invändigt för att få plats med bänken vi sålde, åkte hon nöjd hem till sina snickarprojekt.
Vi hade även en ytterdörr, ommålad men aldrig använd... Den kom en far med sin son och köpte. Han prutade på priset innan vi sågs. Jag blev lite småsur och fördömande först - men insåg att vi är från olika kulturer helt enkelt. När vi sedan sågs, var de hur trevliga som helst. 

... för jag är inte bättre jag...

Sista blocketaffären idag, var ett inköp av en våg. Han visste inte riktigt vad den var värd. Han sa ett pris, jag sa hälften av det priset... När vi väl sågs, möttes vi av två svartklädda och tatuerade killar... som också var trevliga. Köpet genomfördes och efter att ha lämnat den i min egen tusenkonstnärs händer - funkar den som den ska. 

Jag fick en liten läxa i att inte vara så snabb med att döma människor efter dess yttre och kultur. Bra för mig.

torsdag 10 juli 2014

Klara, färdiga...

Vilken tur vi har haft med vädret! Inte en droppe regn på en vecka. Höet är kruttorrt och nu är det fullt i ladan.
Ett dopp i poolen - och sedan började vi känna droppar från himlen. Ladudörrarna stängs - vi är klara.



Dagen har vi ägnat åt att ge barnen lite sommarlovsminnen - eller man kan även kalla det barnarbete om man vill.
De stora grabbarna fick köra traktor och de små hängde på i vagnen efter och plockade i de sista balarna som låg kvar på åkern.




På posten kom ett brev från eurofins. Ska man sälja hö till hästar - vill höstägare gärna att det ska vara analyserat - vilket nu ska ske. I en påse ska man lägga i lite hö - som sedan skickas iväg för analys. Förhoppningsvis får vi fina värden!



måndag 7 juli 2014

Vad är väl en bal...

Solen skiner och det blåser lite - perfekt väder för att ta in hö!
Idag var det premiär för oss. Först ska höet strängas och sedan ska höbalsmaskinen med "apburen" hängas på. Sedan börjar själva pressandet av höbalar. 

Vår lille dräng (äldste sonen) hänger gärna på och kör traktor och bygger höbalsstaplar.
Efter lite justeringar av maskiner - är det full fart. Bal efter bal dimper ner - även om de första är lite väl "löspressade" - justeras detta efterhand och till slut känns balarna riktigt fina.

Vi är nog lite tokiga som ger oss på detta! Vi har ingen aning om det här kommer att ge någon förtjänst. Den stora vinsten för oss är att gärdena hålls efter och vi får nya erfarenheter. Nästa år kanske vi har egna djur - som gör att höet får en praktisk användning under vintern.

Den tomma ladan fylls iallafall på och det börjar lukta som det ska i en lada - nypressad hö. Den platsen som vi ställt i ordning för hö - inser vi nu är alldeles för liten. Vi får röja lite till för att ge utrymme för morgondagens balar.
  
Nu är den stora utmaningen att försöka få höet sålt. Det är av god kvalité - med en del klöver och timotej, smörblommor och annat gräs. Är man intresserad - är det bara att höra av sig. Vi kan även ordna utkörning.

Som en härlig avslutning av dagen - får vi ta emot två små nya familjemedlemmar. Ett par kaniner. Buren är redan tillverkad och inflyttningsklar - hö finns i mängder, så de är varmt välkomna till Gården på Vischan!
 


måndag 30 juni 2014

Månskensbonde

Månskensbonde - det är ett vackert ord och en titel att lägga till i våra CV:n.
Trots att vi har andra arbeten båda två - har vi tänkt att försöka oss på lite lantliv. Allt vi gör är för första gången. Även om vi försöker läsa på, vet vi inte riktigt hur det kommer att gå när vi väl sätter igång. En del saker lyckas, andra misslyckas.


När årets midsommar närmades sig - insåg vi att fälten stod redo för att slås. Frågan var då: ska vi bara slå av - eller ska vi ta hand om höet?
Vi hade en traktor och en slåttermaskin.
Ah - vi testar!
Sagt och gjort - Micke satte sig och kollade Blocketannonser och började ringa runt. Sedan har han farit runt ut till bönder på östgötska gårdar och samlat ihop maskiner, så nu har vi en vändrare/strängare och idag fick vi en höbalspress. Tänk vad mycket man inte visste om detta innan...
Snart kommer vi testa på hur det är att "köra hö" för första gången. Vi får se om vi lyckas.

Ofta leder en sak till en annan. Det gör sannerligen detta. Höet ska ju även förvaras. Därför har vi nu börjat röja i ett av de sista hörnen i ladan för att kunna stapla hö på hög.

Nu inväntar vi bara fint väder och sedan blir nästa stora projekt att försöka sälja höet också.

 

torsdag 19 juni 2014

Sommar, sommar, sommar!

Äntligen är det sommarledigt för hela familjen! Många och långa veckor ligger framför oss - och det är väl den mest härliga känsla som finns. Oskrivna dagar som kan fyllas med skapande.
Våren har susat förbi - men vi har faktiskt hunnit med en del här på Gården.

Vi har börjat experimentera med en av åkrarna. En del av åkern har blivit kupad och planterad med potiatis, lök, rödbetor, ärtor, morötter... Det har nu gått några veckor och det har börjat spira - av både det ena och det andra. Mest ogräs. Men förhoppningsvis kommer tiden att finnas för att hinna rensa mellan plantorna.

Har jag tidigare nämnt att min man är en tusenkonstnär? Jag gör det igen - för jag är bortskämd med en man som kan nästan allt.

I vårt projekt att renovera vår lada - så fanns det ytterligare ett fönster i stallet som var i bedrövligt skick. Det som varit ett fönster med 6 rutor, bestod nu av ett enda glas - med fuskspröjs för 4 fönster.

Fönstret skrapades och jag plockade bort allt som var ditsatt men inte hörde till. Det jag lämnade ifrån mig en ram. plus att vi hittade ett spröjs som hade rätt profil. Efter en tids fundering - tillbringade han några timmar i snickeriet - och så hade detta fönster tillverkats.
Nu ska detta fönster få nya glas, kittas och målas. Sedan är även detta fönster som nytt. 

Nästa projekt som vi aldrig har gjort tidigare - är att bärga hö. Fälten står redo - men inte vi. Till detta behövs en del redskap. Vi har en slåttermaskin och "apbur" - och jakten efter andra maskiner är i full färd. Så har ni en höbalspress som står och skräpar - hör gärna av er!

måndag 5 maj 2014

Vårvindar


Vår - Värme - Växtkraft - Vitsippor - Vackert - Vindar


I maj frodas känslorna. Äntligen kommer värmen och ljuset tillbaka. Träden växlar från kala stammar och blir skira och grönskimrande. Inspiration och kraft återkommer i samma takt som ljuset återvänder.

Mina fönster blev klara och pryder nu baksidan på ladan. Det finns ytterligare ett fönster - men det behöver ännu mer omsorg för att få liv i igen. Spröjsen är borttagna och två spröjs har ersatts med en olika restbitar av trä. Någon typ av kitt finns också ditsatt. All glas, färg, kitt och konstiga spröjs är nu borta och snickaren får utmaningen att tillverka nya. Vi får se om det går att rädda.

 Längtan att komma utomhus är stor under våren. Just nu - innan allt grönska börja dölja - ser man allt som behövs göras.  Ladugårdsplanen - som var en gräsmatta - hade under många år blivit så "hög" - att det var svårt att öppna dörrar ordentligt.
Men har man en grävare på gården - tar det bara någon dag innan allt gräs är borta. Istället kördes det dit grus. Med hjälp av dumper, kratta, skyffel fick vi högen att slätas ut till en grusplan. Prydligt och fint.


Nästa projekt är ladans gavel.
När vi började renoveringen av ladan - var här en nedgrävd gång. Den ledde in under ladan, till det som hade varit en jordkällare, innan den rasade in. Här fanns även en hel del träd och buskar som stod och skavde mot väggen.
Några lönnar fick vara kvar och sedan har ytan fyllts igen och fyllts på så den har ökat i höjd avsevärt. Här ska nu planas ut och se till att gräs börja växa. Härifrån har man en fantastisk utsikt ner mot sjön. När solen tittar fram, kan man njuta av den från morgon till kväll. Här ska man kunna njuta av en kopp kaffe med dopp så småningom. Det är lite mer arbete kvar - men som sagt - så vill man gärna vara ute i detta härliga väder!

söndag 20 april 2014

Påskkärringen


Det var en gång en liten kärring som bodde ute på Vischan. Våren var i sitt antågande och det började spira i träd och buskar på gården. Livet var ljust och kärringen var i full färd med alla sysslor som fanns inomhus och utomhus. Ljuset och värmen fyllde henne med livskraft och styrka.
Hon eldade, bar, grävde, planterade och mer därtill. Hennes trädgårdsland förvandlades till ett jordgubbsland.

Gubben hennes hade köpt en traktor - så potatis, morötter och andra grönsaker skulle hon få plantera i lite större skala detta år. Åkern väntar på att få ta sig an nya fräscha grödor.

Påskhögtiden närmade sig - och som alla kärringar såg hon fram emot många lediga dagar tillsammans med familjen.
Så kom skärtorsdagen. Hon knöt på sig sin huckle och flög iväg. Eftersom hon hade med sig en bror och lite barn - landande hon bara nästan i Blåkulla, dvs i Oxelösund. Här skulle de leka tillsammans hela dagen. Efter att ha påtat i jord och burit och stånkat - tänkte kärringen sig inte för - utan flög iväg i en hejdundrande påsksmäll... -"Pang" sa det och sedan satt hon där med ett ryggskott!

Fredagen blev extra lång - då smärtan tog över glädjen i att vara ledig.  Barnen fick hjälpa till med städ och pyssel inför aftonen dagen efter. Sakta med säkert blev det trots allt lite ordning i stugan. Äggen blev fyllda med godis, kluriga kartor och chiffer till barnen blev gjorda, ris blev pyntat.

Som tur var hade kärringens familj blivit bortbjudna på påskafton - så med lite stånk och stön lyckades de ta sig iväg. God mat och samvaro avslutades med dubbelvikna skratt då kärringen i sitt avsked lyckas stånka till ett väsande och ticksande "hejdå".

Påsken fortsätter och kärringen har en stor familj som kan hjälpa till. Själv får hon sakta med säkert kurera sig för att kunna bli återställd. Alla hennes planer för framtiden får vänta en liten stund till - och samtidigt kanske hon kan stanna upp och njuta lite av allt det vackra. Det är inte lätt - men det går...








torsdag 13 mars 2014

Skrattgalleriet

I och med värmen öppnas dörrar på Gården och vi börjar röja. Man vill ju gärna tro att våren är här. Vi ser en mängd roliga projekt - men för att kunna genomföra dessa - krävs det utrymmen för att det ska kunna göras.

I det gamla stallet har vi plockat ut ett par gamla fönster som nu ska få lite omvårdnad. Jag våldgästade i mannens snickarboa och fann ett utrymme som jag utnyttjat alltför sällan. Det blir inte lätt när jag kommer och inkräktar på hans revir...

Dessa fönster såg helt bedrövliga ut - så jag fick plocka ur alla kraschade fönster och sedan ta fram min kära "speedheater". Tänk vad lite värme kan göra med gammal färg. Det som verkar helt omöjligt att skrapa bort, försvinner så snällt under skrapan när speedheatern värmt på en stund. Sakta med säkert skrapas gammal färg och kitt bort. Att det tar tid - gör mig inget. Det är en stund när tankarna får vandra, ordnas och lägga sig på rätt plats. Lite av en meditativ stund - samtidigt som något skapas.

Nu kommer nästa behov av utrymme... Vart ska jag stå och måla? Det kommer att behövas målas en hel del framöver - så nu måste vi tänka till.
Bredvid snickeriet finns ett förråd som kallas "skrattgalleriet". På dörren in till utrymmet står detta tydligt och klart med grön, barnslig text. Jag tror att detta är en historia som jag behöver fråga ut min far om.

Detta förråd röjdes ut för att omvandlas till målarrum.
Det har burits, städats, dragits in el och lyse. Hänglås sitter på dörren och rummet är redo att flyttas in i. Förhoppningsvis får det fortsätta vara ett skrattgalleri - ett rum med mycket skaparglädje!