Sidor

fredag 21 juni 2013

Alla våra barn på Bullerbyn

Tio och ett halvt år... Så snabbt det kan gå - och så långsamt!
Men tio och ett halvt år är tiden då vi tillhört vårt älskade Bullerbyn.
Det har varit händelserika år då vi sakta med säkert har vuxit till en storfamilj. Fyra härliga, envisa, glada barn som en efter en har deltagit i Bullerbyns gemenskap - men - nu är dagistiden slut - och jag behöver skriva av mig...

Bullerbyn är ett föräldrakooperativ - så hela familjen har varit delaktig i dagistiden. Vi har jobbat, städat, suttit i styrelser och möten. Vi har lärt känna många härliga familjer och våra underbara pedagoger.

Dagistiden är en otroligt intensiv period. Barnen är små, syskon kommer, man ska börja arbeta igen och dessutom få ihop familjelivet. Ett kooperativ kräver ju även att man engagerar sig - men man får så mycket tillbaka.

"Dagisfamiljen" som min stora kille uttryckte sig. På Bullerbyn känner man varann, man känner personalen och familjerna som barnen går hem till när de börjar leka med varann. Eftersom man även har arbetsdagar så vet man även hur barnet har det på dagarna. Vad de gör, hur de fungerar i barngruppen, hur de trivs och kanske även varför de inte trivs.

Omsorgen om de små är stor. Fokus ligger på vad de små kräver och behöver. Många tillfällen till mystider finns och självklart även till bus och lek.

Det kommer ju kännas konstigt och tomt när man väl inser att man inte är delaktig i föreningen längre. Man kommer sakna den där koppen med kaffe...

Våra underbara pedagoger i "dagisfamiljen" kan liknas vid muminfamiljen...

Vi har vårt eget Mumintroll. Hon är nyfiken, mycket godhjärtad och generös. Öppensinnad till det mesta och gillar äventyr tillsammans med andra. Älskar barn - både dagisbarnen och sina egna!

Vi har även vår Muminmamma. Hon är lugn, vänlig och förståndig. Inte särskilt sträng, men är noga med att barnen inte skadar sig. När barnen ger sig ut på äventyr ser hon till att de har med sig allt som behövs och lite till. Hon är en riktig arbetsmyra som hela tiden plockar och fixar.

Vi har vår egen Trollkarl. Hon är en mystisk kvinna i hög hatt som reser runt i universum på sin svarta panter. I alla fall kan hon få alla barn att följa med på den resan. Hennes hatt är förtrollad och det hon lägger i den förvandlas till olika saker. Hon tar med barnen i sagans och dess magiska värld.

Sedan har vi Mymlan. Mymla betyder "älska". Hon är sorglös och lekfull - men även förmanande och ordentlig. Hon älskar kärleken och är även mån om sitt utseende. Vacker som en dag! Vår Mymla har en riktig skapartalang och förvandlar Bullerbyn med små - men så viktiga detaljer. Var sak har sin plats och allt fokus är kring barnen.

I köket har vi även vår Lilla My - Hon är busig och viljestark - rättvis och vänskaplig. Hon är antingen arg eller glad (när hon är riktigt arg bits hon - inte). Hennes mat är rättvis och har vissa krav - vilket har lett till en Krav-stämplad förskola. Hon har satt en stämpel på hela dagis med sin goda mat gjord av mycket kärlek.

Som ett smycke på gården har vi Tulippa - en flicka som bor i en självlysande tulpan  - eller i alla fall i egen lägenhet. Hon är mycket vacker och graciös. Hennes långa hår skimrar och lyser i blått i mörkret. Eller grått som min flicka säger (som har svårt att skilja på färgen grått och brunt..). Tulippa flyttade viss in hos en pojke... om nu alla hennes skor nu får plats. Barnen älskar henne!

Till slut har vi även Snusmumriken. Hon är en livsnjutare och klok. Naturen är en naturlig del av hennes liv när hon springer iväg i sina rosa skor.

Som en parantes finns även vår extrahjälp - Ninni - Flickan som steg för steg blir mer synlig! Jag blir så glad när jag ser hur hennes leende blir säkrare och varmare för varje gång man träffas. Där har Bullerbyn varit en del i synliggörandet.


Tack för dessa år! Vi kommer alltid att vara Bullerbyare! Nu är det dags för nya projekt. Det känns mycket spännande inför hösten - då tiden kommer att förvaltas på ett helt  annat sätt än tidigare.

torsdag 6 juni 2013

Tusenkonstnär

- vem får kalla sig det?
Enligt ordboken är det en person som kan "tusen konster" - eller en mycket driftig person som klarar det mesta.
Inte ensam - men tillsammans med min älskade man - kan vi säkert tusen konster.
Kanske kan vi kalla oss tusenkonstnärer.
Då är det inte konstigt om vi inte riktigt vet i vilken riktning vi ska gå. Frågor som "vad är roligast - vad är vi bäst på - vad ger mest lönsamhet - vad tycker familjen" florerar i våra funderingar.

Vi tar ett litet steg framåt i taget för att nå vår dröm.

Uthyrningen av vår grävare och jordfräs har gett ett mycket gott utslag i år. Vi fick direkt gensvar på vår annons och sedan har vi haft en jämn ström av kunder.

På tal om maskiner...
Det finns en Grålle på gården. Den har stått i en lada i över 30 år. Golvet höll på att rasa ner under den och det var stor risk att den dog - och blev till skrot. Men vi (läs min man) lyckades få ut den helskinnad! Nu - efter många timmar av googlande, diskussioner med kunniga Grålleklubbare, inköp av nya delar och renovering av gamla delar - så har den fått liv! Jag har en lycklig man.

Mina tomatplantor växer och verandan har varit perfekt för uppdrivning av plantor. I mitt trädgårdsland växer det så att det knakar. Men så var det ju det här med växthus. Tiden i maj är ju alltig fullspäckad - så ett helt växthus hade vi inte tid med att göra. Plantorna behövde ju komma ut i jord.
Vi försökte hitta någon lämplig vägg att ställa drivbänksglasen vid. Men även en provisorisk lösning kräver arbete... Då är det lika bra att göra något mer permanent. Resultatet blev ett miniväxthus gjort av fyra glas. Självklart fick huset en liten spira - likadan som på vårt stora hus


Nästa vår kanske det blir odling av mer grödor med hjälp av Grållen. 

Ja - maj kom och gick... Vart tog den vägen? Tiden är så fullspäckad och tiden är så kort då det är som allra vackrast i Sverige. Allt spirar och man ser nästan när det växer - om man hade tid att sitta still och titta. Varför gör man inte som katten - sover, äter, kelar och bara är. Som tusenkonstnär borde man ju klara av även det.