Sidor

måndag 25 februari 2013

Fel ekvationer

Jag hade länge en liten lapp i min plånbok. Det var ett minne. Ett minne som gjorde mig glad. På lappen var det skrivet en ekvation - inte alltför svår, men inte alltför lätt heller. Den skrevs i en buss på väg hem från alperna någon gång på 90-talet. Jag och smarta, roliga Lasse satt och diskuterade ekvationer och det var en märklig känsla att det kunde vara så roligt!
Jag har aldrig utmärkt mig för att vara ett mattesnille i skolan. Jag hade aldrig svårt för det, men jag hade väl aldrig någon tanke på att jag skulle bli så bra på det heller.

När det var dags för mig att välja gymnasium, skulle det ändå vara något med matematik (sa jag till syon) - så jag började ekonomisk linje...
Hm, blev det här rätt eller?
När vi sedan valde inriktning i gymnasiet, valde jag distribution istället för redovisning. Men det var väl siffror jag gillade. Fel igen eller?
Efter att ha arbetat lite här och där inom kontorsvärlden, hamnade jag på ett kontor på en skola.
Här träffade jag Britta. En underbar specialpedagog med hjärta för elever. Jag träffade även andra lärare och insåg att det kan ju behövas bra lärare... och varför inte jag och varför inte med siffror.

Jag hamnade på lärarhögskolan - ett basår (för jag behövde ju naturvetenskapligt gymnasium, inte ekonomisk utbildning) för att sedan börja utbildningen till mattelärare år 1-7. Men det blev ju lite fel ändå. Jag sökte om och kom in på utbildningen till år 4-9 istället. Men det blev ju lite fel, för sedan började jag ju jobba på gymnasiet. 

Nu har jag arbetat som matematiklärare på gymnasiet i över 10 år. Detta läsåret är det första då jag bara undervisar i matematik. Äntligen börjar jag känna att jag kan det här. Jag vet vad jag pratar om och har börjat se det vackra. Att undervisa är fantastiskt roligt. Många av mina elever har svårt för siffror - att få ihop ekvationerna. Men när de väl hittar verktygen och börjar förstå, då känns det bra i hjärtat.

MEN jag är ju inte gymnasielärare. 
Jag kan aldrig få en lärarlegitimation som gymnasielärare och därför får jag inte heller undervisa som det heller. Arbetslivserfarenhet räknas inte. Men jag kan ju sätta mig i skolbänken igen för att under ett år läsa upp mina matematikpoäng - för att sedan få undervisa i det jag har gjort i över tio år - med samma lön...
Den ekvationen går inte ihop.

Men då kanske det inte var så fel val som jag gjort iallafall?
Jag startar min firma och har tack vare min ekonomiska utbildning arbetat en del med ekonomi. 
Att ha eget företag innebär ju även bokföring, vilket handlar om att ekvationen med siffror och verifikationer ska gå ihop på slutet. 
Det här är något som man kanske kan jobba lite med med på Vischan? Tiden och platsen väljer jag ju själv. Om man får in lite pengar varje månad - ger ju det möjlighet att arbeta med skapandet av vår övriga verksamhet. Jag tror jag testar lite.


tisdag 12 februari 2013

Bli egen...

Jo, visst är jag lite egen - men jag tänkte att jag skulle bli lite mer egen.
Egen företagare. Om ni vill ska ni få följa med mig på min resa. Hur gör man? Ett av de starkaste skälen till att bli egen är TIDEN. Nu är jag där igen. Tid - den som man vill fylla med meningsfullhet. Tid - då man vill vara närvarande och inspirerad. Tid - som man gärna vill ha mer av.


Tiden vill jag spendera på min gård - med min familj - med mina vänner. Gården på Vischan. Så heter mitt företag och det passar ju eftersom vi bor på vischan, bara 10 minuter från stan.




Vårt hem har varit ett projekt under 10 år och kommer väl aldrig att sluta vara ett projekt. Sakta men säkert växer drömmen fram. Familjen och drömmarna har också växt under dessa år. 
Vi gillar vackra ting och tycker att återbruk är bra. Glasverandan på huset är ett typiskt sådant exempel. Vi köpte gamla - och vackra - fönster och dörrar för att sedan bygga en glasveranda till huset. Det blev mycket skapande, snickrande, skrapande, kittande, målande - men vi älskar det extrarummet. Man kan redan på senvintern när solen har värmt upp verandan, ta en fika mitt på dagen utan att frysa. På somrarna bjuds det självklart på frukost och på augustikvällarna sveper man en varm filt kring sig när man dricker sitt kvällste.

Så snickeri är en del av vår verksamhet på gården. Antingen nyskapande eller så gör vi något nytt av något gammalt. På den glasveranda som fanns på huset innan vi började renovera, fanns englasfönster som fick vara stommen till ett nytt skåp till köket. Min man ritar och skapar utseende, för att sedan snickra. Jag tar vid med skrapa och pensel. Det här skulle man ju kunna göra mer. 
Ja, det här skulle man ju kunna fylla Tiden med på Vischan.