Sidor

söndag 13 oktober 2013

Höstens vila


Vila kan faktiskt ibland vara att jobba fysiskt. När man suttit inne en hel dag, känns utejobb som en lisa för själen. Att jobba fysiskt innebär även att hjärnan får fritt spelrum. Tankar får komma och gå och förhoppningsvis landar saker och ting på rätt plats, så man orkar med utmaningar som väntar.
Att arbeta med sin dröm är gott i själen - men ibland måste man stanna upp och njuta lite också.
Idag är en sådan dag. Söndag - vilodag. Det kanske inte är så fel i alla fall.

Höstens stora projekt har handlat om att fylla ett hål i ladan med sten. Samtidigt som hålet sakta men säkert fyllts igen - har vi röjt runt ladan och helt plötsligt syns den igen.
Sly och döda träd har tagits bort och stenar har plockats från jorden och hålet är nu i stort sett fullt.

Nu ska gamla fönster renoveras och ladan ska målas - sedan är det bara att fortsätta med insidan.
Att byta tak på det charmiga dasset ska vi väl också hinna med innan vintern.


Ett avslutat projekt för i år är trädgårdslandet. Den sista moroten har grävts upp och persiljan är infrusen. Jordfräsen har fått arbeta igen och efter en genomkörning får nu landet vila till i vår. Då ska nya frön och plantor i jorden för att växa och senare njutas av.

Äpplen var det däremot snålt med i år. Förra året inhandlades en fruktpress och på hyllan står nu bara en ensam liten flaska must kvar. Det blir antagligen ingen påfyllning i år - men förhoppningsvis ger träden desto mer frukt nästa höst. Jag får i stället ta tag i alla de nedfrysta bären och koka saft för att fylla hyllorna.

Eftersom kylan har kommit på nätterna, har jag plockat av alla tomater och nu ligger de i fönstret och mognar en efter en. Tänk att fortfarande kunna äta solmogna tomater som luktar  - tomat.


Även om det har varit vilodag idag - så har Gårdens solskensbonde varit ute med Grållen för att testa harven. Det blir ett spännande projekt i vår, då vi ska försöka oss på att odla i lite större skala.







onsdag 11 september 2013

Carpe diem

Härom dagen när jag skulle köpa äpplen fann jag till min förvåning att det inte fanns ett enda svenskt äpple i butiken. I en vanlig svensk Icabutik. Det är höst och i var och varannan trädgård finns det äpplen i skimrande höstfärger. Ska det då vara så svårt att hitta svenska äppelförsäljare? Det blev inga äpplen köpta den gången...

När jag vid ett senare tillfälle var i en annan affär för att köpa äpplen, fanns det en sort som var svenska. Utbudet är minsann inte så stort. Om jag fick bestämma så skulle Sverige under hösten ha inköpsförbud från utlandet och man skulle bara få köpa svenskproducerade äpplen, morötter, gurkor, lökar... 

...men jag ska göra vad jag kan!
Jag kan välja att inte köpa frukt och grönsaker som inte är svenskodlat. Jag kan även börja odla själv...

Mina odlingsförsök under denna sommar har verkligen gett mersmak! Just nu börjar tomatplantorna ge skörd. Plantorna kryper nästan ut ur vårt lilla växthus. De dignar av tomater som luktar och smakar som tomater ska göra. När jag var liten flicka fanns det en trädgårdsmästare som hette Allard här på landet. Till honom brukade vi gå och handla tomater. De var alltid nyplockade och solvarma. Doften från mina tomater påminner mig om hans tomater.

Nästa år ska vi nu försöka oss på odling i lite större skala. Vi har tillgång till mark där vi kan få odla - och Grållen tuffar och går. Redskap slipas och fixas så att vi ska kunna plöja och bereda marken för odling. Självklart ska det odlas ekologiskt. Vad som kommer att odlas har vi inte riktigt bestämt oss för ännu. Potatis så klart - men sedan får vi testa oss fram.

Det har även skett ett tillskott i vår lilla maskinpark. Lilla Luigi... vår minidumper. Han har fått jobba hårt ett tag, då hålet i ladan sakta men säkert fylls igen. En dag med Luigi gör att man både blir skitig, stark och tillfredsställd. Lass efter lass fylls den med sten och både ytan utanför ladan blir röjd och risken för att ladan ska rasa in har hävts. Så småningom kommer man även kunna hyra vår lilla dumper.

Ja - det är nya tider på gården då dagistiden är slut för alla barn och jag själv har gått ner i tid som lärare. Det gäller att hitta nya rutiner och även finna tid till att kunna njuta av det vackra som finns här ute på vischan. Vackra höstfärger, tomater som luktar, sjön som glittrar, jord som luktar. Kreativiteten ska få utrymme och drömmar ska få växa till verklighet. Alla har inte den förmånen att kunna göra som jag har gjort - så carpe diem.



söndag 11 augusti 2013

Sommarprat

"Hej! Jag ringer från Sveriges Radio och undrar om du skulle vilja vara med i programmet "Sommar" nästa år?"
Tänk om jag skulle få ett sådant telefonsamtal... Tänk om jag hade gjort något så bra och var så känd att de skulle få ringa för ett ge ett sådant erbjudande. Vad skulle jag berätta? Vem skulle vara intresserad av mitt liv?

Sommaren är lång och för mig innebär det en hel del arbete. Stor familj och stort hus innebär få timmar i solstolen eller hängmattan. En varm och svettig dag försökte jag att njuta av det härliga vädret. Jag svalkade av mig i vår pool och la mig på en luftmadrass i vattnet och njöt - i kanske fem minuter... Sedan kom jag på att det var något jag ville fixa med. Kanske var det att plocka lite bär och koka saft eller sylt, måla ett fönster, röja i något skrymsle eller bära lite sten?

Men vad jag än tar mig för, så har jag gärna hörlurarna på och lyssnar på "sommar i P1". Här får jag höra på människor som är entreprenörer, artister, människor med liv som varit tuffa, idrottsmän - människor som har något att berätta!
Dessa sommarpratare ger mig inspiration att vilja förverkliga mina gamla och nya idéer.

En av idéerna är att samla på berättelser. Berättelser som håller på att falla i glömska och kanske försvinner. Tänk gamla människor som levt ett helt liv - hur mycket kan inte de ha att berätta. Den där drömmen om en bok - där skulle dessa berättelser få komma till liv igen. Vi får se om jag kan förverkliga denna dröm.

En annan tanke som slår mig när jag lyssnar är hur välformulerade alla sommarpratare är. Ingen stakar sig eller säger fel ord. Visserligen har de med all säkerhet ett manus - men en del pratar ju i direktsändning och visst måste det vara lätt att säga fel.
Ju längre sommaren har gått - så försvinner orden för mig. Jag hittar inte rätt ord eller säger något som påminner om det ord jag menar. Det kan skapa många lustiga situationer. Det är som om hjärnan tar sommarlov också. Så fort jag är tillbaka i min lärarroll igen så brukar orden sakta men säkert komma tillbaka.

En annan dröm är att kunna jobba mer och mer här hemma på gården.
Men då behövs även intäkter. Under sommaren har vår lilla grävmaskin varit uthyrd mycket mer än tidigare. I och med detta har vi nu även investerat i en liten minidumper! För att vinna måste man våga. Vi har testat dess effektivitet genom att börja fylla hålet i ladan med sten. Liten, effektiv och stark och otroligt roligt!

Jag har även fått hem ett nytt parti av kakfatsstativ. Dessa kommer strax att uppdateras på sidan - men här ser ni ett smakprov av vad som finns. Stativ med hjärtan, svarta, rosa...
Varför inte ha ett litet party i höst - där du och några kompisar kommer hit och gör ert eget kakfat. Jag har vad som behövs - stativ, fat, borr och fika! Hör gärna av dig! Läs mer här: Party

lördag 6 juli 2013

Sommarlov!

Smakar på ordet - S O M M A R L O V...
Det smakade bättre när man var liten. En oändligt lång ledighet med bad, sol och bara lek... Om det sedan regnade en hel sommar så spelade inte det så stor roll - utan det var den lediga tiden som var det underbara!

Nu smakar sommarlovet som bäst den sista dagen på jobbet.
Man tror att sommaren ska vara vila, tid för alla barn, man ska hinna allt som man själv vill göra och dessutom hinna med att ha den där riktiga semestern då man åker iväg och gör det som alla andra gör på sina semestrar.
Förhoppningar och illusionerna är stora den sista arbetsdagen, då man tom i huvudet lämnar jobbet för en lååång ledighet.

Här hemma innebär sommarlov även lov för fyra barn. Ett lov som de vill fylla med lek och sol och bad... och frågan "vad ska vi göra idag mamma?" dyker titt som tätt upp. Jag tänker - "lek". Men de tänker - "åka iväg och hitta på något som tar hela dagen och även kostar en massa pengar".
Men vi har hunnit en massa - midsommar, kalas, Bråvallafestival, kusiner, övernattningar, jordgubbar - och inte ens hälften av lovet har gått.



Det har inte blivit en massa ivägåkandes hos oss ännu - för vi har haft en hundvecka! Barnen har tjatat om att skaffa hund - och det kanske man skulle ha - eller??

För att testa på hundlivet så har vi fått låna hund i en vecka! Hon är helt underbar. Pigg, otroligt lydig, vacker och det kommer att bli tomt efter henne. Några av barnen grät sista kvällen när de insåg att veckan var över.
De här dagarna har varit jättebra - men jag är inte övertygad ännu. Att få en hund som Nellie innebär en massa träning, fostran och framför allt tid. Vi får ha en liknande vecka i höst också, när det regnar och är lerigt, mörkt och kallt.

Skapandet och den egna tiden får man leta lite efter - men jag har haft några dagar då skraparen och målarpenseln har fått komma fram. Slitet och trasigt blir nytt och fint igen. Det finns en hel del i gömmorna som behöver fixas till.
Det har även blivit lite saft - av min lilla fläderbuske! Ida gjorde så fina etiketter till flaskorna!


Nu börjar den riktiga sommaren - då hela familjen är ledig. Förhoppningsvis kommer den härliga värmen då också!

fredag 21 juni 2013

Alla våra barn på Bullerbyn

Tio och ett halvt år... Så snabbt det kan gå - och så långsamt!
Men tio och ett halvt år är tiden då vi tillhört vårt älskade Bullerbyn.
Det har varit händelserika år då vi sakta med säkert har vuxit till en storfamilj. Fyra härliga, envisa, glada barn som en efter en har deltagit i Bullerbyns gemenskap - men - nu är dagistiden slut - och jag behöver skriva av mig...

Bullerbyn är ett föräldrakooperativ - så hela familjen har varit delaktig i dagistiden. Vi har jobbat, städat, suttit i styrelser och möten. Vi har lärt känna många härliga familjer och våra underbara pedagoger.

Dagistiden är en otroligt intensiv period. Barnen är små, syskon kommer, man ska börja arbeta igen och dessutom få ihop familjelivet. Ett kooperativ kräver ju även att man engagerar sig - men man får så mycket tillbaka.

"Dagisfamiljen" som min stora kille uttryckte sig. På Bullerbyn känner man varann, man känner personalen och familjerna som barnen går hem till när de börjar leka med varann. Eftersom man även har arbetsdagar så vet man även hur barnet har det på dagarna. Vad de gör, hur de fungerar i barngruppen, hur de trivs och kanske även varför de inte trivs.

Omsorgen om de små är stor. Fokus ligger på vad de små kräver och behöver. Många tillfällen till mystider finns och självklart även till bus och lek.

Det kommer ju kännas konstigt och tomt när man väl inser att man inte är delaktig i föreningen längre. Man kommer sakna den där koppen med kaffe...

Våra underbara pedagoger i "dagisfamiljen" kan liknas vid muminfamiljen...

Vi har vårt eget Mumintroll. Hon är nyfiken, mycket godhjärtad och generös. Öppensinnad till det mesta och gillar äventyr tillsammans med andra. Älskar barn - både dagisbarnen och sina egna!

Vi har även vår Muminmamma. Hon är lugn, vänlig och förståndig. Inte särskilt sträng, men är noga med att barnen inte skadar sig. När barnen ger sig ut på äventyr ser hon till att de har med sig allt som behövs och lite till. Hon är en riktig arbetsmyra som hela tiden plockar och fixar.

Vi har vår egen Trollkarl. Hon är en mystisk kvinna i hög hatt som reser runt i universum på sin svarta panter. I alla fall kan hon få alla barn att följa med på den resan. Hennes hatt är förtrollad och det hon lägger i den förvandlas till olika saker. Hon tar med barnen i sagans och dess magiska värld.

Sedan har vi Mymlan. Mymla betyder "älska". Hon är sorglös och lekfull - men även förmanande och ordentlig. Hon älskar kärleken och är även mån om sitt utseende. Vacker som en dag! Vår Mymla har en riktig skapartalang och förvandlar Bullerbyn med små - men så viktiga detaljer. Var sak har sin plats och allt fokus är kring barnen.

I köket har vi även vår Lilla My - Hon är busig och viljestark - rättvis och vänskaplig. Hon är antingen arg eller glad (när hon är riktigt arg bits hon - inte). Hennes mat är rättvis och har vissa krav - vilket har lett till en Krav-stämplad förskola. Hon har satt en stämpel på hela dagis med sin goda mat gjord av mycket kärlek.

Som ett smycke på gården har vi Tulippa - en flicka som bor i en självlysande tulpan  - eller i alla fall i egen lägenhet. Hon är mycket vacker och graciös. Hennes långa hår skimrar och lyser i blått i mörkret. Eller grått som min flicka säger (som har svårt att skilja på färgen grått och brunt..). Tulippa flyttade viss in hos en pojke... om nu alla hennes skor nu får plats. Barnen älskar henne!

Till slut har vi även Snusmumriken. Hon är en livsnjutare och klok. Naturen är en naturlig del av hennes liv när hon springer iväg i sina rosa skor.

Som en parantes finns även vår extrahjälp - Ninni - Flickan som steg för steg blir mer synlig! Jag blir så glad när jag ser hur hennes leende blir säkrare och varmare för varje gång man träffas. Där har Bullerbyn varit en del i synliggörandet.


Tack för dessa år! Vi kommer alltid att vara Bullerbyare! Nu är det dags för nya projekt. Det känns mycket spännande inför hösten - då tiden kommer att förvaltas på ett helt  annat sätt än tidigare.

torsdag 6 juni 2013

Tusenkonstnär

- vem får kalla sig det?
Enligt ordboken är det en person som kan "tusen konster" - eller en mycket driftig person som klarar det mesta.
Inte ensam - men tillsammans med min älskade man - kan vi säkert tusen konster.
Kanske kan vi kalla oss tusenkonstnärer.
Då är det inte konstigt om vi inte riktigt vet i vilken riktning vi ska gå. Frågor som "vad är roligast - vad är vi bäst på - vad ger mest lönsamhet - vad tycker familjen" florerar i våra funderingar.

Vi tar ett litet steg framåt i taget för att nå vår dröm.

Uthyrningen av vår grävare och jordfräs har gett ett mycket gott utslag i år. Vi fick direkt gensvar på vår annons och sedan har vi haft en jämn ström av kunder.

På tal om maskiner...
Det finns en Grålle på gården. Den har stått i en lada i över 30 år. Golvet höll på att rasa ner under den och det var stor risk att den dog - och blev till skrot. Men vi (läs min man) lyckades få ut den helskinnad! Nu - efter många timmar av googlande, diskussioner med kunniga Grålleklubbare, inköp av nya delar och renovering av gamla delar - så har den fått liv! Jag har en lycklig man.

Mina tomatplantor växer och verandan har varit perfekt för uppdrivning av plantor. I mitt trädgårdsland växer det så att det knakar. Men så var det ju det här med växthus. Tiden i maj är ju alltig fullspäckad - så ett helt växthus hade vi inte tid med att göra. Plantorna behövde ju komma ut i jord.
Vi försökte hitta någon lämplig vägg att ställa drivbänksglasen vid. Men även en provisorisk lösning kräver arbete... Då är det lika bra att göra något mer permanent. Resultatet blev ett miniväxthus gjort av fyra glas. Självklart fick huset en liten spira - likadan som på vårt stora hus


Nästa vår kanske det blir odling av mer grödor med hjälp av Grållen. 

Ja - maj kom och gick... Vart tog den vägen? Tiden är så fullspäckad och tiden är så kort då det är som allra vackrast i Sverige. Allt spirar och man ser nästan när det växer - om man hade tid att sitta still och titta. Varför gör man inte som katten - sover, äter, kelar och bara är. Som tusenkonstnär borde man ju klara av även det.

tisdag 7 maj 2013

Våren är här!

Äntligen! Som vi har väntat.
Barnen springer barfota i gräset, slänger av sig jackor i högar på golvet och vill leka utomhus...

Planteringarna planteras om, rabatter rensas, krattan och räfsan får jobba för högvarv.
Stövlar, handskar, sekatör, grepe, jord - härliga värme!

Idag ringde min man och hälsade att det fanns lite jobb till mig när jag kom hem...

För äger man en grävmaskin - måste man givetvis gräva! Dagens grävjobb var en beställning från mig. På utvald plats i trädgården var nu grästorven bortgrävd och mitt i jorden stod en jordfräs och väntande! Jag har fått ett trädgårdsland! Tänk att vi har bott här i så många år utan att ha fått till det innan.
Denna smidiga lilla grävmaskin kan man få hyra. Kolla här.

Även om jag kom hem sent från arbetet, kunde jag inte motstå stövlarna och handskarna för lite grovarbete. Jordfräsen grävde, krattan planade till, stenar och rötter plockades bort och se - ett land redo för plantering!

Frågan är bara vad som ska planteras i detta trädgårdsland. Lök, rödbetor, morötter, ärtor... Det är bara att välja och vraka. Vill jag ha mera land - är det ju bara att be grävaren att gräva lite till!

På glasverandan gror mina små plantor vidare. De har blivit omplanterade och behöver snart något större att växa i. Ett växthus kanske...

Undrar om idén om växthus har grott färdigt ännu? Vi har ju ett gäng drivbänksglas och att göra ett växthus av dessa är en gammal idé. Vi har lite svårt för att göra något enkelt - utan vill gärna göra på vårt egna sätt. Ett växthus av dessa glas kräver givetvis mer arbete - men det kan bli mycket vackert - och vackra saker gillar vi.

Härom dagen fick jag även ett samtal från en kär vän. De höll på att rensa och slänga hemma hos sig. Där fanns en del fina objekt som kräver omvårdnad och kärlek för att bli vackra - som vi fick komma och hämta om vi ville.
Med släpet på släp - kom skrotsamlaren och fick fina saker med sig.
Nu är det bara tiden för omvandlingen som krävs. Men det är något som jag ser fram emot.
Så vill ni bli av med skräp som kan bli ickeskräp - tveka inte att höra av er!


söndag 28 april 2013

#Bloggbussen13

Bloggvärlden är helt ny för mig. Ibland kan det dyka upp något intressant - som den här tävlingen #Bloggbussen13. Jag tänkte testa i alla fall - och du får så klart gärna hjälpa mig...

Att vara mamma är en gåva. Tyvärr är vi tjejer en minoritet i den här familjen. Vi är två mot fyra.  Efter sommaren ska hon börja i förskoleklass och dagistiden är slut.
Min flicka ska bli konstnär när hon blir stor. Hon ska ha en ateljé där hon målar. Hon är faktiskt mycket duktig men pennan redan idag. I vår ska hon vara med på ett drama på dagis och hon ska vara "ledarfisk". Hon ska dansa och behövde en klänning i grundfärgerna. Målmedveten som hon är - ritade hon en klänningen som hon ville ha den - sen var det bara för mig att köpa tyger och börja sy...


Tänk om vi två skulle göra en resa tillsammans - bara hon och jag. Jag fick tipset om detta som kallas #Bloggbussen13.  Det är en tävling där man kan vinna en resa till Nordjylland - eller som 1 av 10  - en resa till legoland!


Vi var där när hon var liten och inte kunde tillgodogöra sig allt de har att erbjuda - men nu skulle det vara en stor upplevelse. Tänk att få ta del av den kreativitet och skapande som byggt upp detta ställe.

Vägen dit är ganska lång och dryg - men även resan dit skulle kunna bli en upplevelse.
Istället för att hålla mig vaken i flera timmar för att orka köra bil, åker man buss hela vägen med Bergkvara Buss. Åker vi buss kan vi istället titta på film ihop, läsa böcker, rita och skriva.

Att åka med färja med Stena Line är även det en upplevelse. Visst kan det kan vara lite skrämmande om Nicke Nyfiken dyker upp. Ska man våga gå fram och krama eller inte... Annars kan det ju alltid finnas ytor där man kan leka eller dansa eller se på teater... Tiden på färjan brukar kunna fyllas med spännande inslag.

Väl framme i Danmark ska man ju även sova någonstans. Varför inte lyxa till det med Hotel Legoland. Tänk om min flicka fick känna sig som en prinsessa för en dag - med sänghimlar och glitter...  Annars finns det en hel del andra hotell via Scandic. Där kan man också hitta en hel del guldkorn.

När vi är trötta efter att ha sprungit runt på Legoland en hel dag - kan vi även få tillbringa en dag på Lalandia Billund. Det ska visst vara en upplevelse. Rutschkanor, pooler, bubbelbad... Leka och Njuta!

Visserligen har vi vår egen Djupark här i Norrköping - men det har ju blivit så dyrt att vi knappast kan åka dit hela familjen. Så vi besöker gärna på Givskud Zoo bara jag och min flicka!

Vill du vara med och hjälpa mig vinna denna drömresa till Legoland Billund Resort för mig och min flicka - kan du väl trycka på följande länk:
Rösta på mitt bidrag!

måndag 22 april 2013

Sol ute...

Sol inne - Sol i hjärta - Sol i sinne.

Vilken underbar dag! Det är nog fler som kan stämma in i den känslan. Idag fick mössor och jackor slängas i hög på marken. Cyklar, såpbubblor, eldning, studsmatta, grävmaskin, skottkärra, diablo... Vårkänsla i kroppen. Självklart även vårens första skrubbsår.

Tänk er att få börja dagen med en långpromenad, för att sedan komma hem och där sitter barnen till bords och väntar på oss - det luktar kaffe och frukosten är framdukad. Vilka underbara barn.

Gården väntar på att bli ompysslad och börjar ge smakprov på vad den har att erbjuda. I solvärmen letar vårlökarna sig fram och skapar små färgklickar i allt det vintergråa.





Vinbärsbuskarna börjar knoppa och ser ut att må riktigt bra efter den väl behövda beskärning de fick tidigare i år. Knopparna växer sig sakta men säkert större. Jag ser fram emot blomningen och sedan de svarta bären.






I vår syrenberså ställde vi för några år sedan in en gammal soffa. Den har sedan stått där sommar som vinter. Resultatet av detta förbiseende kan vi nu se. Naturen tar över det som vi människor skapar. Det blir vackert i sin enkelhet.


Dagen tillbringades med att städa undan på Gården. Stora högar av gammalt virke och sly har nu ändrat form och storlek. Kvar finns bara aska och en och annan spik. Skottkärran lassas med grenar och kvistar åt ena hållet och fylls med stenar i olika former åt andra hållet. Hålet i ladan fylls sakta men säkert.






Med en kropp trött av arbete är det skönt att ställa undan räfsan och spaden för att sjunka ner i soffan. Att med en kopp kaffe få njuta av värmen och utsikten över Glan. Hoppas att fler än vi ska ha möjlighet att få njuta av detta härliga nästa vår.

Ett liv på Vischan ger frid.